- caféer med konstiga mackor
Idag i skolan hade vi hål på nästan 4 h, så vi gick ner till stan och tittade i affärer och sånt. Roligt.
Sen när vi skulle äta lunch hade vi massor av problem med att bestämma oss för vad vi skulle äta. Vi ville inte gå tillbaka till skolan, eftersom det var äcklig mat där. Till slut gick vi in på ett café som hade massor av mackor och sånt. Vi stod där inne och diskuterade om vi skulle äta där eller inte (en av mina kompisar är vegetarian och det fanns inget vegetariskt, men de kunde göra i ordning en macka till henne). Det fanns bara konstiga mackor och sånt. Antingen med äckelklet eller äckelfyllning (typ mozarellaost? Jag hatar såna konstiga saker, haha) eller helt vitt bröd.
Ju längre tid vi stod där inne, desto mer ångest fick jag. Först tänkte jag att "okej, jag kan väl äta någonting härifrån", men till slut kände jag bara att "aldrig att jag vill ha något av det här!".
Det slutade i alla fall med att jag (och två av de andra) fick en macka från ett annat ställe. Den kändes mycket mer "okej".
Jag fattar inte riktigt varför jag fick sån ångest av det där första stället. Jag menar, jag kan ju äta det mesta utan ångest annars? Om det inte finns risk för överätning, vill säga (och det fanns det ju definitivt inte). Mysko.
- sommarjobb! :D
Just nu är jag rätt glad. Jag som totalt hade gett upp hoppet om sommarjobb och verkligen hade förberett mig på en hemsk sommar får tänka om. De ringde idag och sa att jag hade fått jobb! :D Gud vad skönt det känns. Jag slipper i alla fall gå runt och vara sysslolös i några veckor av lovet. Underbart.
Att stället där jag ska jobba är ett företag som tillverkar vapen och sånt känns väl inte riktigt lika roligt, men whatever. Det är ju inte precis som om jag ska göra något sådant.
- ingen är väl förvånad
Jag misstänker starkt att min morgondagskväll kommer att bestå av blodlängtan och Kent i hörlurarna.
Fail? Som fan.
- det är KÖRT
Fick ett mejl från stället där jag sommarjobbade förra året där det stod att jag inte fick jobb där.
Nehepp, då var det ju kört med sommarjobb. Har sökt på två ställen till ,men chansen att jag får där är obefintlig.
Bara för det här fick jag ett jävla ryck och började överäta. Tröstätning, typ. Fy i helvete vad äcklig jag är.
Nu vill jag bara gråta.
- det kunde ju inte vara bättre
Mer eller mindre överätning nyss - check.
Nationell uppsats i engelska B imorgon som kommer gå åt helvete - check.
Och dessutom ligger mobilen + hörlurarna snällt och väntar på mig i skåpet i skolan, så jag kan inte lyssna på musik.
Perfekt. Verkligen.
- hopp hopp
Maten gick faktiskt rätt bra igår, jag är nöjd. Vågen visade 48,8 imorse, vilket ju är framsteg.
Grannarna har plockat fram sin studsmatta nu, så jag och syster är där och hoppar ibland (tillsammans med dem, alltså). Förbränner man mycket kcal av att hoppa studsmatta? Det är ju blir ju rätt jobbigt efter ett tag... aja, det är ju i alla fall bättre än att sitta inne och dega.
- you're not in this alone (?)
Jag berättade om att jag var rädd för att mensen skulle komma tillbaka.
Sen började hon prata och fråga om att jag skär mig (jag gillar fortfarande inte det uttrycket).
Jag bara berättade allt. Som att låta henne läsa den här bloggen, ungefär.
Det var inte ens jobbigt. Hon förstår.
Kanske att jag ångrar att jag sa någonting. Jag borde inte ha gjort det egentligen.
Jag kan knappt vänta tills på måndag, då det är skola igen. Ironi.
Jag vet att ingen av oss kommer att säga ett ljud om den där konversationen, men ändå jobbigt.
Tänk om hon ser mig på ett annat sätt nu än i torsdags, innan jag öppnade mig som en jävla bok?
Let me break this awkward silence
- "stay away from me!"
Jag är rädd.
Snart kommer min mens, jag vet det. Vilken dag (timme? sekund?) som helst nu.
Den har varit spårlöst försvunnen i sedan i november och bara tanken på att den skulle komma tillbaka nu ger mig världens ångest.
Ehehehe.
- det här med jämställdhet
I skolan idag förberedde vi oss inför uppsatsen i Engelska B som vi ska skriva på tisdag. Ämnet är jämställdhet, och läraren diskuterade lite med oss om hur det var i skolan, att killarna får all uppmärksamhet och att tjejerna bara sitter och är tysta.
Vi tjejer har blivit "uppfostrade" till att vara tysta och inte säga så mycket genom att killarna har varit så högljudda hela tiden och inte gett oss en chans att prata. Vi får mindre uppmärksamhet eftersom killarna tar upp nästan all tid av lektionerna.
Är det så nu? Nej inte direkt. Även om de flesta tjejerna i klassen knappt säger ett ljus på lektionerna.
Har det varit så under hela grundskolan, från ettan till nian? Ja. Utan tvekan.
Killarna i min klass har alltid varit riktigt högljudda, bråkiga och barnsliga, och därför har vi tjejer aldrig fått en chans att göra oss hörda. Man har varken kunnat eller vågat.
Likadant när det gäller idrott. Jag har aldrig vågat försöka, eftersom jag vet att om jag gör fel blir någon arg och börjar skrika på mig. Lika bra att inte göra någonting, så slipper jag ju det. Och om jag aldrig verkligen har provat att skjuta på en boll med en klubba eller whatever, har jag ju aldrig kunnat bli bra på det.
Det är inte såhär längre. Klassen jag går i nu är mycket bättre på det viset. Ingen skrattar, ingen skriker och ingen säger elaka saker som egentligen bara är skämt men som man ändå börjar ta åt sig av efter x antal år.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt med det här, men jag har alltid varit tyst. Allt det här har ju knappast gjort saken bättre. Det finns en spärr inom mig som säger att jag inte "får" prata. Jag måste vänta för att se om ingen annan vill säga någonting innan jag kan prata, för deras åsikter är viktigare än mina. Därför har jag riktigt svårt för gruppdiskussioner. Jag är rädd för att börja prata utan att bli tillfrågad, vilket gör att jag oftast inte säger någonting alls.
Oj, vad långt det blev. The story of my life, ungefär. Men men, någonstans måste jag väl få ut lite ord ibland :P
- tivoli
Det är tivoli här i stan nu i helgen och jag skulle absolut vilja gå dit. Inte för att jag älskar karuseller så överdrivet mycket, utan bara gör att göra någonting. Allt är bättre än att vara hemma!
- vad ska man säga?
Jag har kommit på hur jäkla tråkigt mitt liv är. Jag gör INGENTING. När jag tänker efter har det nästan alltid varit så. Jag har bara glidit omkring i sjutton år och inte gjort ett jävla skit.
Jag är vid liv, men jag lever inte.
- det är mig det är fel på
Vår våg är dum i huvudet (om den hade haft något, alltså). Den visar bara för mycket hela tiden.
Det är inte dig det är fel på, det är mig.
Förresten kan jag informera om att vågen faktiskt skötte sig hyfsat imorse. 49,2. Förvånandsvärt lite, med tanke på gårdagen.
Men ändå för mycket.
- mindre än vanligt idag
Lunch: Inget
Mellanmål: Lite äpple, havregrynsgröt
Middag: 1 liten fiskbit, 1 potatis
"Kvällsmål": 1 äpple, yoghurt med müsli
Totalt: ca 650 kcal
Det blev korv med bröd till lunch i skolan. Jag tog en men åt inget av den. Alla började förstås tjata om att jag skulle äta och blabla. De tvingade mig att köpa någonting på caféet i skolan sen, och jag tänkte att "ett äpple kunde jag väl köpa". Sen glömde de bort att jag hade lovat att köpa något, och om de inte sa något om det skulle väl inte jag göra det heller. Moaha.
Nu har jag ångest för den där yoghurten och müslin. Den var onödig.
- kom tillbaka
Då jag inte åt hela tiden.
Då jag kunde klara av att motstå sånt jag inte borde äta.
Då jag vägde mellan 47 och 48 kg.
Nu blir jag bara fetare och fetare hela tiden.
Äter, äter, äter och äter lite till.
Och jag har gått upp massor i vikt. Ca 3 kg.
Ååååångest.
- rubrik
Då måste jag väga mindre än 49,5 kg. Det borde gå. Det måste gå.
Jag har gått upp i vikt. Låg på 50,0 sist jag vägde mig... var det i fredags? Och sen dess lär jag ju ha gått upp ännu mer, så mycket godis och skit jag åt igår.
Om det är något jag verkligen hatar så är det när vågen visar över 50 kg. Det är alldeles för mycket!
- jao
Det får väl duga.
- påskafton
Jag är äcklig.
- långfredag
Min hjärna bara skriker ut ordet fet. FET, FET, FET!
Men jag äter ändå.
- SKÄRtorsdag, ironiskt nog
När jag provade ett par jeans inne på Gina Tricot öppnade syster skynket lite och tittade in just när jag tog av mig byxorna.
Syster: Vad fasen har du gjort på benet?!
Jag: Men stäng!!!
Mamma: Vad?
Syster: Det var typ skärsår...
Jag: *fan helvete fan fan fan fan*
Syster sa ju inte direkt det där med skärsår tyst heller... hon bara skrek ut det i hela jävla affären kändes det som.
Och gud vad fel det kändes... skärsår. JAG har inte skärsår. SKÄRSÅR. Bara ordet är liksom... nej. Inte jag. Och märkena på mina ben är inte skärsår. Det är bara... streck. Ränder.
I vanliga fall hade det här totalt förstört hela min dag, men inte idag, konstigt nog. Jag var fortfarande lika glad, och bara det måste väl säga något om hur bra mitt humör är (var)? Helt utan anledning också. Konstigt.
När vi kom hem pratade mamma förstås "allvar" med mig. Jag ljög och sa att det här inte var någonting jag brukade göra, att det bara hade hänt just den här gången och att jag aldrig mer skulle göra om det.
HAHAHA. Jag har bara hållt på såhär nästan varje dag den senaste veckan och minst en gång varje vecka det senaste halvåret.
Liar, liar, you're gonna burn in hell.
Inte tänker jag sluta om jag inte verkligen känner för det heller. Och den sannolikheten är väl inte så stor just nu.
Nu känns det nästan som att alla som läser det här kommer att tro att jag bara skriver det här för uppmärksamhet, men så är det verkligen inte. What's the point med att söka uppmärksamhet i en anonym blogg? Det vore ju annorlunda om jag skrev ut det här på min bilddagbok eller nåt. Här skriver jag bara precis som jag känner, helt utifrån mina tankar och känslor.
- lillasyster
Lillasyster ska komma till festivalen här i stan i sommar! :D Happyface.
Såg dem där förra året, och det var mycket bra. Fast då hade jag inte hört dem särskilt mycket alls innan, vilket jag ju har nu. Åh, vad roligt det skulle vara att gå och se dem igen.
Men det finns ju ett par problem. Är det värt att betala massa pengar för att se ett band man gillar? Jag kan ju inte direkt påstå att de övriga som kommer dit är så jättebra.
Och såklart: har jag någon att gå med i så fall? A gillar också Lillasyster. Vi var där förra året och båda har i princip tjatat ihjäl sig om att de borde komma igen.
Aja, man får väl se.
Den här bloggen är väl egentligen inte riktigt rätt ställe för att skriva det här på, men jag kunde inte hitta något bättre.
Bilderna är fotad av mig förra året. Uschusch för kompaktkamera, säger jag bara. System ska det vara <3 Färgerna är dock redigerade... SÅ dåliga färger blir det faktiskt inte på min dåliga lilla kamera.
Jag gillar att fota och är lite perfektionist när det gäller det... just so you know.
- fettohelg
In my dreams...
Inget mellan lunch och middag i alla fall. Sen för en timme sedan åt jag lite vaniljyoghurt och ett par godisbitar. Fan också. Jävla påskgodis!
Lite besviken på mig själv är jag.
Lite + lite + lite = mycket.
Som om det inte kommer att bli tillräckligt mycket onyttigheter i helgen?
- Shopping i Örebro imorgon med mamma och syster = fika där (förhoppningsvis kan jag "bara" få en Twisterglass... är det verkligen bara 70 kcal i en sån?)
- Kalas för mormor på fredag + påskmat hemma
- Påskmat hos morbror på lördag (kanske risk för efterrätt eller nåt sånt...?)
Jag kommer väga femtusen kg innan skolan börjar igen på tis. Eller i alla fall femtio, garanterat.
- no giving up now
Dålig uppdatering var det här. Har inte haft någonting att skriva om - har ätit helt "normalt" de senaste dagarna. Jag är varken nöjd eller jättemissnöjd.
Den här dagen fick en riktigt sjukt jävla dålig start. Åt frukost (yoghurt och frukt), vilket var ungefär lagom mycket. Sedan började jag helt plötsligt äta Ben&Jerry's-glass som vi har i frysen. Vafan...! Och inte nog med det: jag åt en chokladmuffins också.
JAG ÄR SÅ JÄVLA DUM I HUVUDET!!
Fick ångest, gick ut på en promenad (kl 9:30, ovanligt tidigt) i 70 min. Bah.
Nu ska jag försöka att inte äta något mer än lunch och middag. Jag är så jävla dålig och tycker att det är svårt. Jag är van att äta minst ett mellanmål i alla fall... (hey, jag vet att jag är fet)
Får väl klunka i mig massor av te eller nåt. För jag ska klara det här! Jag MÅSTE!
- överätning, no more!
Jag bara överäter. Hela jävla tiden, och jag är så sjukt trött på det. Det är hemskt. Jag orkar inte mer!
Målet för dagen är att inte överäta. Det borde ju inte ens vara särskilt svårt? Men så kommer tankarna, "det är väl inte så farligt att äta det här... och det här och det där och det här". Vips har jag då fått i mig några miljoner kalorier som förvandlas till fett på kroppen. Lyckat!
Nej, ingen överätning för mig idag. Och inget godis/kakor eller liknande. Om jag klarar det blir jag glad. Det gäller att ta ett steg i taget, antar jag. Om jag skulle försöka äta allt för lite mat nu skulle det säkert bara gå skit. Jag måste bli av med de här överätningsvanorna först.
- ännu en misslyckad dag
Överätning nu på morgonen - check.
Trerätters middag ikväll - låt mig dö.
- hemskt
Morgondagen kommer att bli hemsk. Risken finns att vi äter på McDonald´s till lunch (eftersom vi inte är i skolan på dagen, utan har ett jävla FN-rollspel). VILL INTE. Och på kvällen ska vi på middag och göra spex. Jag dööör.
Dessutom har jag ätit alldeles för mycket idag. Det är sjukt. Det är äckligt. Jag hatar mig själv.