coloured

Jag pratade med min kompis igår. Liksom... verkligen PRATADE. Men på msn.
Jag berättade om att jag var rädd för att mensen skulle komma tillbaka.
Sen började hon prata och fråga om att jag skär mig (jag gillar fortfarande inte det uttrycket).
Jag bara berättade allt. Som att låta henne läsa den här bloggen, ungefär.
Det var inte ens jobbigt. Hon förstår.
Kanske att jag ångrar att jag sa någonting. Jag borde inte ha gjort det egentligen.
Jag kan knappt vänta tills på måndag, då det är skola igen. Ironi.
Jag vet att ingen av oss kommer att säga ett ljud om den där konversationen, men ändå jobbigt.
Tänk om hon ser mig på ett annat sätt nu än i torsdags, innan jag öppnade mig som en jävla bok?

You're not in this alone
Let me break this awkward silence