coloured

Valborg imorgon och det verkar som om hela världen ska festa eller göra något annat roligt.

Jag misstänker starkt att min morgondagskväll kommer att bestå av blodlängtan och Kent i hörlurarna.
Fail? Som fan.

Fick ett mejl från stället där jag sommarjobbade förra året där det stod att jag inte fick jobb där.
Nehepp, då var det ju kört med sommarjobb. Har sökt på två ställen till ,men chansen att jag får där är obefintlig.

Bara för det här fick jag ett jävla ryck och började överäta. Tröstätning, typ. Fy i helvete vad äcklig jag är.
Nu vill jag bara gråta.

Fan också! Allt blir bara skit just nu.
Mer eller mindre överätning nyss - check.
Nationell uppsats i engelska B imorgon som kommer gå åt helvete - check.
Och dessutom ligger mobilen + hörlurarna snällt och väntar på mig i skåpet i skolan, så jag kan inte lyssna på musik.
Perfekt. Verkligen.

Maten gick faktiskt rätt bra igår, jag är nöjd. Vågen visade 48,8 imorse, vilket ju är framsteg.

Grannarna har plockat fram sin studsmatta nu, så jag och syster är där och hoppar ibland (tillsammans med dem, alltså). Förbränner man mycket kcal av att hoppa studsmatta? Det är ju blir ju rätt jobbigt efter ett tag... aja, det är ju i alla fall bättre än att sitta inne och dega.

Jag är verkligen så innerligt trött på mitt liv. Trött på att aldrig göra någonting, att alltid sitta hemma och glo. Trött på mig själv för att jag inte gör någonting åt det, trött på att jag är så jävla feg att jag inte ens vågar ta initiativ och fråga mina kompisar om vi ska göra något.

Det är tivoli här i stan nu i helgen och jag skulle absolut vilja gå dit. Inte för att jag älskar karuseller så överdrivet mycket, utan bara gör att göra någonting. Allt är bättre än att vara hemma!

Jag går mest bara runt och känner mig värdelös (och fet) hela tiden. Äter "normalmycket" för att undvika överätningar (men misslyckas ändå... fail).

Jag har kommit på hur jäkla tråkigt mitt liv är. Jag gör INGENTING. När jag tänker efter har det nästan alltid varit så. Jag har bara glidit omkring i sjutton år och inte gjort ett jävla skit.
Jag är vid liv, men jag lever inte.

Jävla skitvåg. Den visade 50,2 alldeles nyss... på tok för mycket!
Vår våg är dum i huvudet (om den hade haft något, alltså). Den visar bara för mycket hela tiden.
Det är inte dig det är fel på, det är mig.

Förresten kan jag informera om att vågen faktiskt skötte sig hyfsat imorse. 49,2. Förvånandsvärt lite, med tanke på gårdagen.
Men ändå för mycket.

Frukost: 1 äpple
Lunch: Inget
Mellanmål: Lite äpple, havregrynsgröt
Middag: 1 liten fiskbit, 1 potatis
"Kvällsmål": 1 äpple, yoghurt med müsli
Totalt: ca 650 kcal

Det blev korv med bröd till lunch i skolan. Jag tog en men åt inget av den. Alla började förstås tjata om att jag skulle äta och blabla. De tvingade mig att köpa någonting på caféet i skolan sen, och jag tänkte att "ett äpple kunde jag väl köpa". Sen glömde de bort att jag hade lovat att köpa något, och om de inte sa något om det skulle väl inte jag göra det heller. Moaha.

Nu har jag ångest för den där yoghurten och müslin. Den var onödig.

Jag saknar tiden då jag hade kontroll.
Då jag inte åt hela tiden.
Då jag kunde klara av att motstå sånt jag inte borde äta.
Då jag vägde mellan 47 och 48 kg.

Nu blir jag bara fetare och fetare hela tiden.
Äter, äter, äter och äter lite till.
Och jag har gått upp massor i vikt. Ca 3 kg.
Ååååångest.

Jag ska inte väga mig förrän... onsdag, kanske? Ja, det blir bra. Ingen vägning förrän på onsdag.
Då måste jag väga mindre än 49,5 kg. Det borde gå. Det måste gå.
Jag har gått upp i vikt. Låg på 50,0 sist jag vägde mig... var det i fredags? Och sen dess lär jag ju ha gått upp ännu mer, så mycket godis och skit jag åt igår.

Om det är något jag verkligen hatar så är det när vågen visar över 50 kg. Det är alldeles för mycket!

Jag, mamma och syster var som sagt i Örebro och handlade idag. Jag var på bra humör, allt kändes bara... bra, glatt liksom.

När jag provade ett par jeans inne på Gina Tricot öppnade syster skynket lite och tittade in just när jag tog av mig byxorna.

Syster: Vad fasen har du gjort på benet?!
Jag: Men stäng!!!
Mamma: Vad?
Syster: Det var typ skärsår...
Jag: *fan helvete fan fan fan fan*

Syster sa ju inte direkt det där med skärsår tyst heller... hon bara skrek ut det i hela jävla affären kändes det som.
Och gud vad fel det kändes... skärsår. JAG har inte skärsår. SKÄRSÅR. Bara ordet är liksom... nej. Inte jag. Och märkena på mina ben är inte skärsår. Det är bara... streck. Ränder.

I vanliga fall hade det här totalt förstört hela min dag, men inte idag, konstigt nog. Jag var fortfarande lika glad, och bara det måste väl säga något om hur bra mitt humör är (var)? Helt utan anledning också. Konstigt.

När vi kom hem pratade mamma förstås "allvar" med mig. Jag ljög och sa att det här inte var någonting jag brukade göra, att det bara hade hänt just den här gången och att jag aldrig mer skulle göra om det.
HAHAHA. Jag har bara hållt på såhär nästan varje dag den senaste veckan och minst en gång varje vecka det senaste halvåret.
Liar, liar, you're gonna burn in hell.
Inte tänker jag sluta om jag inte verkligen känner för det heller. Och den sannolikheten är väl inte så stor just nu.


Nu känns det nästan som att alla som läser det här kommer att tro att jag bara skriver det här för uppmärksamhet, men så är det verkligen inte. What's the point med att söka uppmärksamhet i en anonym blogg? Det vore ju annorlunda om jag skrev ut det här på min bilddagbok eller nåt. Här skriver jag bara precis som jag känner, helt utifrån mina tankar och känslor.

Mwwwwwiiiiiiiii!
Lillasyster ska komma till festivalen här i stan i sommar! :D Happyface.
Såg dem där förra året, och det var mycket bra. Fast då hade jag inte hört dem särskilt mycket alls innan, vilket jag ju har nu. Åh, vad roligt det skulle vara att gå och se dem igen.

Men det finns ju ett par problem. Är det värt att betala massa pengar för att se ett band man gillar? Jag kan ju inte direkt påstå att de övriga som kommer dit är så jättebra.
Och såklart: har jag någon att gå med i så fall? A gillar också Lillasyster. Vi var där förra året och båda har i princip tjatat ihjäl sig om att de borde komma igen.
Aja, man får väl se.

Den här bloggen är väl egentligen inte riktigt rätt ställe för att skriva det här på, men jag kunde inte hitta något bättre.

Bilderna är fotad av mig förra året. Uschusch för kompaktkamera, säger jag bara. System ska det vara <3 Färgerna är dock redigerade... SÅ dåliga färger blir det faktiskt inte på min dåliga lilla kamera.
Jag gillar att fota och är lite perfektionist när det gäller det... just so you know.

Jag höll faktiskt vad jag lovade tidigare idag, att inte äta något mer än lunch och middag.
In my dreams...

Inget mellan lunch och middag i alla fall. Sen för en timme sedan åt jag lite vaniljyoghurt och ett par godisbitar. Fan också. Jävla påskgodis!

Lite besviken på mig själv är jag.
Lite + lite + lite = mycket.
Som om det inte kommer att bli tillräckligt mycket onyttigheter i helgen?

- Shopping i Örebro imorgon med mamma och syster = fika där (förhoppningsvis kan jag "bara" få en Twisterglass... är det verkligen bara 70 kcal i en sån?)
- Kalas för mormor på fredag + påskmat hemma
- Påskmat hos morbror på lördag (kanske risk för efterrätt eller nåt sånt...?)

Jag kommer väga femtusen kg innan skolan börjar igen på tis. Eller i alla fall femtio, garanterat.

Jag bara överäter. Hela jävla tiden, och jag är så sjukt trött på det. Det är hemskt. Jag orkar inte mer!

Målet för dagen är att inte överäta. Det borde ju inte ens vara särskilt svårt? Men så kommer tankarna, "det är väl inte så farligt att äta det här... och det här och det där och det här". Vips har jag då fått i mig några miljoner kalorier som förvandlas till fett på kroppen. Lyckat!

Nej, ingen överätning för mig idag. Och inget godis/kakor eller liknande. Om jag klarar det blir jag glad. Det gäller att ta ett steg i taget, antar jag. Om jag skulle försöka äta allt för lite mat nu skulle det säkert bara gå skit. Jag måste bli av med de här överätningsvanorna först.

När man verkligen behöver äta bra en dag, det är då allt går åt helvete.

Överätning nu på morgonen - check.
Trerätters middag ikväll - låt mig dö.

Fet, fetare, jag.

Morgondagen kommer att bli hemsk. Risken finns att vi äter på McDonald´s till lunch (eftersom vi inte är i skolan på dagen, utan har ett jävla FN-rollspel). VILL INTE. Och på kvällen ska vi på middag och göra spex. Jag dööör.

Dessutom har jag ätit alldeles för mycket idag. Det är sjukt. Det är äckligt. Jag hatar mig själv.

Imorgon kväll, på torsdag (dag + kväll) och på fredag har vi FN-rollspel istället för vanliga lektioner i skolan. Jag har inte riktigt fattat vad det går ut på, mer än att det är talstolar, mikrofoner, ful (formell) klädsel och sånt.

Jag kommer behöva prata inför folk. Det är säkert... minst 150 pers! Herregud, jag kommer DÖ. Alla kommer att titta på mig, se hur jävla fet och ful jag är. De kommer att höra min röst. Inte det jag säger, för det kommer bara bli en enda röra av alla ord. Jag grötar alltid ihop orden när jag pratar. Kan inte hjälpa det, ingenting kommer ut som jag vill.

Jag ska bara säga två meningar. På spexet, när alla ska göra någonting roligt om sitt eget land. Det är liksom meningen att man ska skämma ut sig, och det är inte det jag är rädd för. Jag skulle nästan hellre göra någon töntig dans än att prata inför alla människor. Jag hatar min röst så jävla mycket. Dessutom jag jag vara "seriös". Som en slags mini-berättare. Först säger jag mina två meningar, och sedan kommer killarna i min grupp och "bråkar". Vi är Kanada, och en representerar de fransktalande och en de engelsktalande. Det kommer bli sjukt kul, de är så bra på sånt där. Hoppas bara att jag inte förstör allt.

Befolkningen i den fransktalande Québecregionen har länge velat ha självständighet. På senare år har det lugnat ner sig, men det finns fortfarande spänningar...

Jag. klarar. det. inte.
Och A, som också är med i samma grupp, åker till New York på torsdag och slipper det här. HEJ AVUNDSJUKA.

Jag hatar att bestämma vad jag ska ha på mig för kläder. Måste alltid lägga fram det jag ska ha på kvällen innan, för annars tar det alldeles för lång tid på morgonen.
Antingen käner jag mig för fet i allt, eller så tycker jag att alla mina kläder är fula. Oftast båda alternativen.

Det känns som att jag alltid har samma kläder, eller  alla fall samma sorts kläder. Jeans, ett (ganska tight) linne, en t-shirt över och så en kofta. Tråkigt värre.

Nu måste jag hitta något att ha på mig imorgon. Usch.