- faillördag
Idag fick jag dock för mig att jag skulle göra det. En macka blev två, två blev fler och vips hade jag ätit hur många som helst innan klockan hade hunnit bli tre på eftermiddagen. Det var definitivt mackor så att det både räcker och blir över för en vecka. Jag är så äcklig.
Imorgon fyller pappa år så då blir det släktkalas med kakor och tårta och allt. Jag längtar inte. Förhoppningsvis kan jag låta bli bröd och andra onödiga saker under resten av dagen... annars blir ju allt bara ännu värre än vad det redan är.
- vidrigt är vad det är
Ångest.
- heyho

Mådde skitdåligt igårkväll. Var sådär jättehungrig att jag var helt illamående och orkade knappt ens stå upp. Jag hade gett mig fan på att inte äta någonting mer på kvällen, så jag låg där i sängen och tvingade i mig min kopp med te. Till slut somnade jag, och när jag vaknade en halvtimme senare var jag tvungen att gå upp och göra mig i ordning för att gå och lägga mig igen. Stört jobbigt var det.
Det kan tyckas dumt att inte äta när man mår sådär, men om jag verkligen har bestämt mig för någonting vill jag inte bryta det. Jag känner mig ännu mer misslyckad än vanligt då.
Och det känns riktigt dåligt av mig att bli jättehungrig trots att jag hade ätit våfflor med grädde bara några timmar tidigare.
- 1100
Jag räknade ihop kalorierna av det jag ätit idag, och det blev ca 1100. Uuh, för mycket! Men jag är ändå rätt glad att jag lyckades låta bli att överäta efter skolan. Onsdagar är nästan den enda dagen då jag kommer hem först, och det känns "farligt" att vara hemma själv. Ingen som kan se om jag äter för mycket, ingen som kan vara i köket och hindra mig från att vilja proppa i mig allt jag ser.
- våffeltoffel
Har precis ätit våfflor med sylt och massa grädde. Min vikt kommer skjuta i höjden, magen putar ut som en fotboll och jag kommer säkert förlora den lilla kontroll jag har haft de senaste dagarna. Helvete också.
Jag har oroat mig över de där våfflorna hela veckan. Jag hade nästan tänkt äta med bara lite, lite grädde, men så ändrade jag mig. Om jag ändå ska äta våfflor kan jag väl lika gärna göra dem så goda som möjligt?
Aja, nu har jag litelite ångest i alla fall. Vill gå promenad, men det är säkert askallt ute, och jag vill verkligen inte frysa om öronen (haha, jag gör alltid det när jag är ute. Det gör riktigt, riktigt ont... och jag vill inte ha mössa). Antagligen kommer jag sitta här framför datorn hela jävla kvällen och förvandlas till en levande fettklump på etthundrafemtiotre kilo.
- just face it
I skolan idag fick vi fylla i någon enkät om hälsa, alkohol, narkotika och massa grejs. Samma som man redan har gjort en miljon gånger (Dricker du alkohol? Svar: nej. Hur ofta? Svar: dricker inte alkohol. Hur får du tag på alkohol? Svar: dricker inte alkohol. Massa sånt, you know).
Det värsta var väl ändå frågorna om matvanor och sånt. De fick mig att känna mig så sjukt fet. Och så skulle man fylla i hur lång man är och hur mycket man väger.
Längd: 162 cm
Vikt: 49 kg
Fetfetfet. Bara att veta att för en månad sedan hade jag kunnat skriva i 48 kg utan att underdriva. 49 är ju fasen nästan lite av den underdrift nu. Jag väger väl snarare 49,5 (men min våg visar bara jämna decimalsiffror). Okej, det är "bara" 1-1½ kg, men det känns så galet mycket. Jag har gått upp i vikt, and I can´t deal with it.
Att jag dessutom svarade som världens jävla ensamma och misslyckade människa på resten av frågorna gör ju inte saken bättre direkt. Okej att den där enkäten är anonym, men det får mig ju att inse hur meningslöst mitt liv är.
- shorts

Jag vill kunna ha shorts till sommaren. Vill inte gå runt och svettas ihjäl i långbyxor, som jag gjorde hela förra sommaren. Jag överdriver inte när jag säger att jag hade jeans/hellånga leggings varenda dag med bara ett par undantag. Det var VARMT.
I alla fall, det finns faktiskt mer än en anledning till att jag inte kan ha kortbyxor:
- Mina ben är feta och äckliga. Såklart.
- Jag kan inte bli brun, knappt ens röd. Och jag är jätteblek. Det innebär förstås att mina ben är alldeles upplysande vita, och det är inte fint.
- Mina lår är randiga av sår och sånt. Men det är ingen egentlig anledning till att inte ha shorts. De skulle lätt kunna försvinna till sommaren.
Åh, jag vill ha sommar. Eller nej, det vill jag inte riktigt. Vår ska det bli! Och då vill jag vara smal. Säger jag som just har ätit tre smörgåsrån och lite annat onödigt. Misslyckat.
- made it through the day
Jag brukar sätta upp såna här mål, "idag ska jag inte äta det och det", men det är inte alltid jag klarar dem. Speciellt inte om listan över förbjudna saker är lång.
Något som gör att jag känner mig ännu nöjdare är att jag har bakat idag - två gånger. Bullar på eftermiddagen och rulltårta på kvällen. Jag åt ingenting, varken smet eller färdig bulle/tårta. Att vi dessutom har nötter och godis som jag gillar stående i skafferiet (vi brukar inte ha det) gör bara saken bättre.
Egentligen är det här inte alls särskilt märkvärdigt... men jag antar att jag behöver någonting att vara glad över och det här var väl första bästa anledning.
- rastlöshet
Jag vill inte sitta framför den här jävla datorn. Jag gör det jämt. Nästan hela kvällarna, varje helg. Snacka om att inte ha något liv.
Jag blir irriterad på min syster. Hon sitter inne i sitt rum tillsammans med en kompis. De pratar, skrattar, har roligt.
Jag vill också. Vill träffa kompisar, göra någonting. Jag avundas min syster för att hon bara kan träffa sina vänner sådär. Jag och mina kompisar måste alltid planera flera dagar i förväg. Vi bor ju längre ifrån varandra, och dessutom är vi alltid minst tre som träffas åt gången, så då gäller det ju att alla kan.
Åh. Jag orkar inte vara sysslolös längre. Jag funderar starkt på att lägga mig mitt på golvet och bara stirra upp i taket. Då har det verkligen gått för långt.
- suck
- jag äcklas av mig själv
Jag har ätit upp nästan allt som var kvar av en semmeltårta vi har stående i kylen. Det är bara en pyttepyttebit kvar. Fan också! Mamma kommer märka det, inget snack om saken. Hon kommer förstå att det är jag som har ätit den, och det känns bara så sjukt dåligt. Inte för att jag tror att hon skulle bli arg (hon blir snarare glad när jag äter onyttigheter), men det är bara så pinsamt.
Nu sitter jag här och är världens fetto. Ska nog gå ut på en promenad, vädret är ju jättefint.
- jag vill..
Jag kan bara inte komma på någonting... så det lär väl bli en vanlig, tråkig helg, som alltid. Suck.
- betygsångest
Känslan av att vara misslyckad bara vällde in över mig, drog ner mig, hånade mig. Jag är så jäkla värdelös att det inte är sant.
VG+ var mitt reslutat. 1½ jävla poäng från MVG! Det borde jag ha klarat. Jag är sämst. Nu finns det nog ingen chans för mig att få MVG i kursen och FAN vad surt det känns.
Alla resultat som inte är bäst är inte bra nog. Det är så min hjärna resonerar. Jag är nog lite perfektionist.
Det blev ju inte heller bättre av att min kompis fick precis på MVG-gränsen. Hon kommer få MVG i kursen, det är jag säker på. Jag lär få nöja mig med det där jävla VG+. Det var precis samma sak i tyskan. Jag fick VG med ett FETT plus, hon fick MVG med ett FETT minus. Och tecknen syns ju inte alls i betygen. Så där står jag, med samma betyg som en kille som knappt har fått godkänt på proven, bara för att han har fjäskat sig till sitt jävla VG-. Och jag är så mycket bättre än han är.
Mina betyg ger mig ångest. Många skulle säkert vara nöjda med dem, men jag kan verkligen inte vara det. Inte när det går att vara bättre. Inte när jag jämför mig med folk som är bättre.
Och jag kan inte sluta jämföra.
Bara för att inte vara helt och hållet negativ så kan jag väl säga att jag har ätit relativt bra idag. Relativt.
- cykel

Cyklade till skolan för första gången på hela vintern idag. Det var bara så himla härligt. Solen sken, det var inte allt för kallt och jag bara rullade fram på asfalt utan snö och is. Underbar känsla.
Dock kände jag verkligen av att jag inte har cyklat på flera månader. Jag blev helt slut av att åka den tio minuter långa vägen till skolan, trots att säkert fyra minuter bara är nedförsbackar. Men till och med det var rätt skönt, faktiskt.
Vad som inte riktigt var lika bra var att jag frös rätt mycket. Min jackas fel! Det är alldeles för stor, så det blir ett stort mellanrum mellan magen och jackan, där det kommer in massa kall luft. Jag borde verkligen lära mig att köpa kläder i rätt storlek.
Idag har jag även gått en promenad i det fina vädret. Det var länge sedan jag gjorde det på en vardag; det har ju varit så kallt och jobbigt ute. Dessutom känner man sig ju inte så pepp på att gå ut och gå när man just har promenerat hem från skolan.
Jag börjar nästan tro att jag faktiskt blir allmänt gladare på våren. Det är min absoluta favoritårstid.
- söndag
- 00:50
Hoppas att det är fint väder (och varmt!) imorgon, så att jag kan gå promenad. Så att jag vill gå promenad. Annars lär det väl inte bli av.
- hårsnack

HAHA.
Nu har mitt hår bytt färg. Från brunt med lite röda inslag till ...rött. Rödbrunt, men det ser inte ens naturligt ut. Jag vet inte vad jag tycker, kanske inte det finaste jag har sett direkt, men men. Det är inte lika fläckigt och randigt som det var förut i alla fall, och det är ju alltid något. Jag skulle dock hellre vilja ha sådär knallrött hår än den här wannabe-färgen. Tycker att det är skitsnyggt med riktigt sån där onaturlig skrikröd.
Jag är ganska besatt av mitt hår, skulle jag tro. Speciellt att det ska vara fluffigt och absolut inte platt. Att ha platt hår är det värsta jag vet, för jag är så SJUKT FUL då. Antagligen för att det påminner mig om hur jag såg ut i sjuan/åttan (att döma av alla bilder som finns på mig från den tiden). Mittbena och ingen frisyr alls. Håret verkligen bara hängde och det var så platt, livlöst och fult att jag bara vill gömma mig så fort jag kommer i närheten av de där bilderna. Det är till och med värre än det låter.
Nej, en dålig hårdag är en dålig dag, helt enkelt. Och alla kommer att tycka att mitt hår är gräsligt och alldeles för rött. Jag kan skylla på att jag skulle köpa samma färg som sist, men inte visste vilken det var. Det är väl en ursäkt till att se ut såhär? Fast så farligt kanske det inte är? Äh, jag vet inte.
Jag hoppas bara att det går att tupera håret nu, det är helt mjukt och glidigt. Annars är min dag ganska förstörd.
Nyss kom pappa in och mobbade mig för mitt hår också. Tack, nu känns det genast bättre.
- nästan är inte bra nog
Mandlar, några russin, lite yoghurt med flingor, en knäckemacka.
Jag klarar inte en enda dag utan att tappa kontrollen, dvs. inte äta sånt jag inte har planerat.
Varför är jag så svag?
- fail var ordet

Idag har jag ätit sjukt många mackor. Och jag menar det verkligen. Det är helt galet! Jag skyller på mamma. Det är hennes fel, eftersom hon köpte hem en limpa från bageriet. Det känns bättre att skylla ifrån sig, på något sätt.
Igår på biologin gjorde vi ett test på internet för att se hur mycket vi värnade om miljön och så. Man fick ett visst värde för olika delar av testet, som man kunde jämföra med medel för landet. Sen fick man reda på hur många jordklot som skulle gå åt om alla levde som en själv. Jag fick mest i klassen, 1,93 jordklot. Hahaha, vad dålig jag är. Men det var ändå under medel i Sverige..
I alla fall, sedan frågade läraren vilken del av testet jag hade fått mest dålig miljöpåverkan på... och vad var det, om inte mat.
"Du kanske äter så mycket", sa läraren på skoj.
Mina kompisar blev helt "haha, som om hon gör det!".
De tror nog att jag äter lite. Grejen är att jag inte alls gör det och det är sjukt jobbigt de tror det. Som om inte det får mig att känna mig mer misslyckad? Då vill jag ju bara leva upp till det (men ändå bevisa för dem att de har fel).
Jag failar på både att leva upp till det och att motbevisa dem. För när jag äter sådär mycket gör jag det oftast när jag är ensam - hur jävla dumt är inte det? Då är det väl klart att folk tror att jag äter lite eftersom de inte vet hur mycket dt egentligen är.
FAIL FAIL FAIL
- what went wrong?
Vågen visade just 49,8. Fyrtionio komma åtta äckliga jävla kilo! Nästan 50!!
Det är fan inte okej. INTE OKEJ!
Jag började tjuta när jag såg siffrorna. Jag är bara så sjukt misslyckad. Snälla någon, döda mig bara.