coloured

Vi fick tillbaka naturkunskapsproven vi gjorde förra veckan igår. Det var inte roligt.
Känslan av att vara misslyckad bara vällde in över mig, drog ner mig, hånade mig. Jag är så jäkla värdelös att det inte är sant.
VG+ var mitt reslutat. 1½ jävla poäng från MVG! Det borde jag ha klarat. Jag är sämst. Nu finns det nog ingen chans för mig att få MVG i kursen och FAN vad surt det känns.

Alla resultat som inte är bäst är inte bra nog. Det är så min hjärna resonerar. Jag är nog lite perfektionist.
Det blev ju inte heller bättre av att min kompis fick precis på MVG-gränsen. Hon kommer få MVG i kursen, det är jag säker på. Jag lär få nöja mig med det där jävla VG+. Det var precis samma sak i tyskan. Jag fick VG med ett FETT plus, hon fick MVG med ett FETT minus. Och tecknen syns ju inte alls i betygen. Så där står jag, med samma betyg som en kille som knappt har fått godkänt på proven, bara för att han har fjäskat sig till sitt jävla VG-. Och jag är så mycket bättre än han är.

Mina betyg ger mig ångest. Många skulle säkert vara nöjda med dem, men jag kan verkligen inte vara det. Inte när det går att vara bättre. Inte när jag jämför mig med folk som är bättre.
Och jag kan inte sluta jämföra.


Bara för att inte vara helt och hållet negativ så kan jag väl säga att jag har ätit relativt bra idag. Relativt.