- jag kan inte prata.
Imorgon kväll, på torsdag (dag + kväll) och på fredag har vi FN-rollspel istället för vanliga lektioner i skolan. Jag har inte riktigt fattat vad det går ut på, mer än att det är talstolar, mikrofoner, ful (formell) klädsel och sånt.
Jag kommer behöva prata inför folk. Det är säkert... minst 150 pers! Herregud, jag kommer DÖ. Alla kommer att titta på mig, se hur jävla fet och ful jag är. De kommer att höra min röst. Inte det jag säger, för det kommer bara bli en enda röra av alla ord. Jag grötar alltid ihop orden när jag pratar. Kan inte hjälpa det, ingenting kommer ut som jag vill.
Jag ska bara säga två meningar. På spexet, när alla ska göra någonting roligt om sitt eget land. Det är liksom meningen att man ska skämma ut sig, och det är inte det jag är rädd för. Jag skulle nästan hellre göra någon töntig dans än att prata inför alla människor. Jag hatar min röst så jävla mycket. Dessutom jag jag vara "seriös". Som en slags mini-berättare. Först säger jag mina två meningar, och sedan kommer killarna i min grupp och "bråkar". Vi är Kanada, och en representerar de fransktalande och en de engelsktalande. Det kommer bli sjukt kul, de är så bra på sånt där. Hoppas bara att jag inte förstör allt.
Befolkningen i den fransktalande Québecregionen har länge velat ha självständighet. På senare år har det lugnat ner sig, men det finns fortfarande spänningar...
Jag. klarar. det. inte.
Och A, som också är med i samma grupp, åker till New York på torsdag och slipper det här. HEJ AVUNDSJUKA.
Jag kommer behöva prata inför folk. Det är säkert... minst 150 pers! Herregud, jag kommer DÖ. Alla kommer att titta på mig, se hur jävla fet och ful jag är. De kommer att höra min röst. Inte det jag säger, för det kommer bara bli en enda röra av alla ord. Jag grötar alltid ihop orden när jag pratar. Kan inte hjälpa det, ingenting kommer ut som jag vill.
Jag ska bara säga två meningar. På spexet, när alla ska göra någonting roligt om sitt eget land. Det är liksom meningen att man ska skämma ut sig, och det är inte det jag är rädd för. Jag skulle nästan hellre göra någon töntig dans än att prata inför alla människor. Jag hatar min röst så jävla mycket. Dessutom jag jag vara "seriös". Som en slags mini-berättare. Först säger jag mina två meningar, och sedan kommer killarna i min grupp och "bråkar". Vi är Kanada, och en representerar de fransktalande och en de engelsktalande. Det kommer bli sjukt kul, de är så bra på sånt där. Hoppas bara att jag inte förstör allt.
Befolkningen i den fransktalande Québecregionen har länge velat ha självständighet. På senare år har det lugnat ner sig, men det finns fortfarande spänningar...
Jag. klarar. det. inte.
Och A, som också är med i samma grupp, åker till New York på torsdag och slipper det här. HEJ AVUNDSJUKA.
- kläder
Jag hatar att bestämma vad jag ska ha på mig för kläder. Måste alltid lägga fram det jag ska ha på kvällen innan, för annars tar det alldeles för lång tid på morgonen.
Antingen käner jag mig för fet i allt, eller så tycker jag att alla mina kläder är fula. Oftast båda alternativen.
Det känns som att jag alltid har samma kläder, eller alla fall samma sorts kläder. Jeans, ett (ganska tight) linne, en t-shirt över och så en kofta. Tråkigt värre.
Nu måste jag hitta något att ha på mig imorgon. Usch.
Antingen käner jag mig för fet i allt, eller så tycker jag att alla mina kläder är fula. Oftast båda alternativen.
Det känns som att jag alltid har samma kläder, eller alla fall samma sorts kläder. Jeans, ett (ganska tight) linne, en t-shirt över och så en kofta. Tråkigt värre.
Nu måste jag hitta något att ha på mig imorgon. Usch.
- tårta vafan
Det var kalas för pappa igår, och jag åt hemskt mycket kakor/tårta. Sen när alla hade gått hem fick jag ett ryck och åt ÄNNU mer. Herregud, hur kunde jag!?
Jag gick i alla fall ut på en promenad efteråt, 75 min. Det blev säkert inte så mycket bättre av det, men tja... bättre än inget. Och jag lyckades undvika att äta en stor middag sen också. Alla andra hade redan ätit när jag kom hem från promenaden (det var min plan, moahaha), så jag åt bara en liten fiskbit (utan paneringen) och en tredjedels potatis, ungefär.
Nu sitter jag nog mest och svamlar, men jag känner mig ganska tom i huvudet för tillfället. Kom just hem efter en lååång skoldag.
- faillördag
Jag hade inte ätit mjukt bröd på hela veckan. Yey för mig.
Idag fick jag dock för mig att jag skulle göra det. En macka blev två, två blev fler och vips hade jag ätit hur många som helst innan klockan hade hunnit bli tre på eftermiddagen. Det var definitivt mackor så att det både räcker och blir över för en vecka. Jag är så äcklig.
Imorgon fyller pappa år så då blir det släktkalas med kakor och tårta och allt. Jag längtar inte. Förhoppningsvis kan jag låta bli bröd och andra onödiga saker under resten av dagen... annars blir ju allt bara ännu värre än vad det redan är.
Idag fick jag dock för mig att jag skulle göra det. En macka blev två, två blev fler och vips hade jag ätit hur många som helst innan klockan hade hunnit bli tre på eftermiddagen. Det var definitivt mackor så att det både räcker och blir över för en vecka. Jag är så äcklig.
Imorgon fyller pappa år så då blir det släktkalas med kakor och tårta och allt. Jag längtar inte. Förhoppningsvis kan jag låta bli bröd och andra onödiga saker under resten av dagen... annars blir ju allt bara ännu värre än vad det redan är.
- vidrigt är vad det är
Jag har ätit så jävla mycket idag och jag orkar inte skriva nu.
Ångest.
Ångest.
- heyho
Mådde skitdåligt igårkväll. Var sådär jättehungrig att jag var helt illamående och orkade knappt ens stå upp. Jag hade gett mig fan på att inte äta någonting mer på kvällen, så jag låg där i sängen och tvingade i mig min kopp med te. Till slut somnade jag, och när jag vaknade en halvtimme senare var jag tvungen att gå upp och göra mig i ordning för att gå och lägga mig igen. Stört jobbigt var det.
Det kan tyckas dumt att inte äta när man mår sådär, men om jag verkligen har bestämt mig för någonting vill jag inte bryta det. Jag känner mig ännu mer misslyckad än vanligt då.
Och det känns riktigt dåligt av mig att bli jättehungrig trots att jag hade ätit våfflor med grädde bara några timmar tidigare.
- 1100
Jag gick på en promenad ändå, och det känns bra. Bättre än om jag hade suttit här hela kvällen i alla fall.
Jag räknade ihop kalorierna av det jag ätit idag, och det blev ca 1100. Uuh, för mycket! Men jag är ändå rätt glad att jag lyckades låta bli att överäta efter skolan. Onsdagar är nästan den enda dagen då jag kommer hem först, och det känns "farligt" att vara hemma själv. Ingen som kan se om jag äter för mycket, ingen som kan vara i köket och hindra mig från att vilja proppa i mig allt jag ser.
Jag räknade ihop kalorierna av det jag ätit idag, och det blev ca 1100. Uuh, för mycket! Men jag är ändå rätt glad att jag lyckades låta bli att överäta efter skolan. Onsdagar är nästan den enda dagen då jag kommer hem först, och det känns "farligt" att vara hemma själv. Ingen som kan se om jag äter för mycket, ingen som kan vara i köket och hindra mig från att vilja proppa i mig allt jag ser.
- våffeltoffel
Har precis ätit våfflor med sylt och massa grädde. Min vikt kommer skjuta i höjden, magen putar ut som en fotboll och jag kommer säkert förlora den lilla kontroll jag har haft de senaste dagarna. Helvete också.
Jag har oroat mig över de där våfflorna hela veckan. Jag hade nästan tänkt äta med bara lite, lite grädde, men så ändrade jag mig. Om jag ändå ska äta våfflor kan jag väl lika gärna göra dem så goda som möjligt?
Aja, nu har jag litelite ångest i alla fall. Vill gå promenad, men det är säkert askallt ute, och jag vill verkligen inte frysa om öronen (haha, jag gör alltid det när jag är ute. Det gör riktigt, riktigt ont... och jag vill inte ha mössa). Antagligen kommer jag sitta här framför datorn hela jävla kvällen och förvandlas till en levande fettklump på etthundrafemtiotre kilo.
- deppkväll
Jag känner mig lite allmänt deppig just nu.
Jag vill inte vara ensam. Vill vara bland folk (som jag känner), skratta, inte tänka. Bara ha roligt och inte behöva bry mig om någonting.
Jag vill ha kärlek. Vill tycka om någon sådär... mycket. Vill att någon ska känna samma sak för mig.
Jag har aldrig varit kär, varken på riktigt eller på låtsas. Om man nu kan vara låtsaskär.
Man kan undra varför jag är en sån ensam och patetisk liten människa.
Jag antar att det är för att jag är så blyg. Har någon slags fobi för att ta kontakt med folk jag inte känner. Jag är till och med rädd för att ta kontakt med folk jag känner väl. Bara för att jag alltid tror att ingen vill prata med mig. För varför skulle någon vilja det?
Bleh bleh. Jag tycker att jag har för få bevakare på min bilddagbok, vill ha fler. Det gör mig ännu mer depp. Snart bryter jag väl ihop eller nåt. Vilken patetisk jävla människa jag är.
Jag vill inte vara ensam. Vill vara bland folk (som jag känner), skratta, inte tänka. Bara ha roligt och inte behöva bry mig om någonting.
Jag vill ha kärlek. Vill tycka om någon sådär... mycket. Vill att någon ska känna samma sak för mig.
Jag har aldrig varit kär, varken på riktigt eller på låtsas. Om man nu kan vara låtsaskär.
Man kan undra varför jag är en sån ensam och patetisk liten människa.
Jag antar att det är för att jag är så blyg. Har någon slags fobi för att ta kontakt med folk jag inte känner. Jag är till och med rädd för att ta kontakt med folk jag känner väl. Bara för att jag alltid tror att ingen vill prata med mig. För varför skulle någon vilja det?
Bleh bleh. Jag tycker att jag har för få bevakare på min bilddagbok, vill ha fler. Det gör mig ännu mer depp. Snart bryter jag väl ihop eller nåt. Vilken patetisk jävla människa jag är.
- just face it
I skolan idag fick vi fylla i någon enkät om hälsa, alkohol, narkotika och massa grejs. Samma som man redan har gjort en miljon gånger (Dricker du alkohol? Svar: nej. Hur ofta? Svar: dricker inte alkohol. Hur får du tag på alkohol? Svar: dricker inte alkohol. Massa sånt, you know).
Det värsta var väl ändå frågorna om matvanor och sånt. De fick mig att känna mig så sjukt fet. Och så skulle man fylla i hur lång man är och hur mycket man väger.
Längd: 162 cm
Vikt: 49 kg
Fetfetfet. Bara att veta att för en månad sedan hade jag kunnat skriva i 48 kg utan att underdriva. 49 är ju fasen nästan lite av den underdrift nu. Jag väger väl snarare 49,5 (men min våg visar bara jämna decimalsiffror). Okej, det är "bara" 1-1½ kg, men det känns så galet mycket. Jag har gått upp i vikt, and I can´t deal with it.
Att jag dessutom svarade som världens jävla ensamma och misslyckade människa på resten av frågorna gör ju inte saken bättre direkt. Okej att den där enkäten är anonym, men det får mig ju att inse hur meningslöst mitt liv är.
- shorts
Jag vill kunna ha shorts till sommaren. Vill inte gå runt och svettas ihjäl i långbyxor, som jag gjorde hela förra sommaren. Jag överdriver inte när jag säger att jag hade jeans/hellånga leggings varenda dag med bara ett par undantag. Det var VARMT.
I alla fall, det finns faktiskt mer än en anledning till att jag inte kan ha kortbyxor:
- Mina ben är feta och äckliga. Såklart.
- Jag kan inte bli brun, knappt ens röd. Och jag är jätteblek. Det innebär förstås att mina ben är alldeles upplysande vita, och det är inte fint.
- Mina lår är randiga av sår och sånt. Men det är ingen egentlig anledning till att inte ha shorts. De skulle lätt kunna försvinna till sommaren.
Åh, jag vill ha sommar. Eller nej, det vill jag inte riktigt. Vår ska det bli! Och då vill jag vara smal. Säger jag som just har ätit tre smörgåsrån och lite annat onödigt. Misslyckat.
- made it through the day
Just nu känner jag mig ganska glad. Jag har klarat målet för dagen - att inte äta saker med massa socker i (typ godis och kakor), nötter, mandlar eller bröd (knäckebröd är dock okej).
Jag brukar sätta upp såna här mål, "idag ska jag inte äta det och det", men det är inte alltid jag klarar dem. Speciellt inte om listan över förbjudna saker är lång.
Något som gör att jag känner mig ännu nöjdare är att jag har bakat idag - två gånger. Bullar på eftermiddagen och rulltårta på kvällen. Jag åt ingenting, varken smet eller färdig bulle/tårta. Att vi dessutom har nötter och godis som jag gillar stående i skafferiet (vi brukar inte ha det) gör bara saken bättre.
Egentligen är det här inte alls särskilt märkvärdigt... men jag antar att jag behöver någonting att vara glad över och det här var väl första bästa anledning.
Jag brukar sätta upp såna här mål, "idag ska jag inte äta det och det", men det är inte alltid jag klarar dem. Speciellt inte om listan över förbjudna saker är lång.
Något som gör att jag känner mig ännu nöjdare är att jag har bakat idag - två gånger. Bullar på eftermiddagen och rulltårta på kvällen. Jag åt ingenting, varken smet eller färdig bulle/tårta. Att vi dessutom har nötter och godis som jag gillar stående i skafferiet (vi brukar inte ha det) gör bara saken bättre.
Egentligen är det här inte alls särskilt märkvärdigt... men jag antar att jag behöver någonting att vara glad över och det här var väl första bästa anledning.
- rastlöshet
Jag har tråkigt. Dötråkigt. Det finns verkligen ingenting att göra.
Jag vill inte sitta framför den här jävla datorn. Jag gör det jämt. Nästan hela kvällarna, varje helg. Snacka om att inte ha något liv.
Jag blir irriterad på min syster. Hon sitter inne i sitt rum tillsammans med en kompis. De pratar, skrattar, har roligt.
Jag vill också. Vill träffa kompisar, göra någonting. Jag avundas min syster för att hon bara kan träffa sina vänner sådär. Jag och mina kompisar måste alltid planera flera dagar i förväg. Vi bor ju längre ifrån varandra, och dessutom är vi alltid minst tre som träffas åt gången, så då gäller det ju att alla kan.
Åh. Jag orkar inte vara sysslolös längre. Jag funderar starkt på att lägga mig mitt på golvet och bara stirra upp i taket. Då har det verkligen gått för långt.
Jag vill inte sitta framför den här jävla datorn. Jag gör det jämt. Nästan hela kvällarna, varje helg. Snacka om att inte ha något liv.
Jag blir irriterad på min syster. Hon sitter inne i sitt rum tillsammans med en kompis. De pratar, skrattar, har roligt.
Jag vill också. Vill träffa kompisar, göra någonting. Jag avundas min syster för att hon bara kan träffa sina vänner sådär. Jag och mina kompisar måste alltid planera flera dagar i förväg. Vi bor ju längre ifrån varandra, och dessutom är vi alltid minst tre som träffas åt gången, så då gäller det ju att alla kan.
Åh. Jag orkar inte vara sysslolös längre. Jag funderar starkt på att lägga mig mitt på golvet och bara stirra upp i taket. Då har det verkligen gått för långt.
- suck
Jag känner på mig att den här kvällen kommer faila totalt. Pappa har köpt cashewnötter, paranötter, Polly OCH Toblerone. Lycka till att jag kan låta bli, liksom.
- jag äcklas av mig själv
Usch, jag känner mig verkligen hemsk.
Jag har ätit upp nästan allt som var kvar av en semmeltårta vi har stående i kylen. Det är bara en pyttepyttebit kvar. Fan också! Mamma kommer märka det, inget snack om saken. Hon kommer förstå att det är jag som har ätit den, och det känns bara så sjukt dåligt. Inte för att jag tror att hon skulle bli arg (hon blir snarare glad när jag äter onyttigheter), men det är bara så pinsamt.
Nu sitter jag här och är världens fetto. Ska nog gå ut på en promenad, vädret är ju jättefint.
Jag har ätit upp nästan allt som var kvar av en semmeltårta vi har stående i kylen. Det är bara en pyttepyttebit kvar. Fan också! Mamma kommer märka det, inget snack om saken. Hon kommer förstå att det är jag som har ätit den, och det känns bara så sjukt dåligt. Inte för att jag tror att hon skulle bli arg (hon blir snarare glad när jag äter onyttigheter), men det är bara så pinsamt.
Nu sitter jag här och är världens fetto. Ska nog gå ut på en promenad, vädret är ju jättefint.
- jag vill..
Tidigare idag kände jag starkt att jag inte bara ville sitta hemma och glo hela helgen. Jag vill göra någonting. Åka någonstans, gå någonstans, vad som helst, bara jag slipper vara sysslolös här hemma.
Jag kan bara inte komma på någonting... så det lär väl bli en vanlig, tråkig helg, som alltid. Suck.
Jag kan bara inte komma på någonting... så det lär väl bli en vanlig, tråkig helg, som alltid. Suck.
- en tanke.
Varför kan man inte få välja själv hur man ska vara och sitt utseende?
Eller ännu bättre: varför kan inte alla vara nöjda med sig själva och sitt utseende?
Tänk vad mycket lättare livet hade varit då.
Eller ännu bättre: varför kan inte alla vara nöjda med sig själva och sitt utseende?
Tänk vad mycket lättare livet hade varit då.
- way too much
Det kändes som att jag överåt hur mycket som helst imorse... jag lyckas alltid med det när vi har sovmorgon. 1½ portion havregrynsgröt och 1/4 portion risgrynsgröt. Okej, det kunde väl varit värre, men ändå. Kunde ju definitivt varit bättre också.
Jag har dessutom ätit alldeles för många prinskorvar till middag (plus några innan och efter). Så äcklig är jag.
- alla-kommer-hata-mig-ångest
Ångest. Inte för att jag har ätit för mycket (trots att jag har det) eller för att jag är fet (för det är jag). Det har inget med mat eller liknande att göra alls.
Jag kan inte ens skriva det här, trots att bloggen är anonym och så. Det är alldeles för jobbigt, på något sätt. Samtidigt vill jag verkligen veta hur vanligt det är.
Ingen fattar vad jag menar, och om jag läser det här om ett par månader kommer även jag undra vad fan jag babblade om.
Men det är någonting jag har fått för mig att alla skulle hata mig för. Nästan samma sak som jag gick omkring och trodde att mina vänner skulle överge mig/avsky och äcklas av mig om de fick reda på (men jag är inte alls förvånad om de redan visste).
Men det här är "bättre" på ett sätt. Sämre på ett annat.
Nu ska jag sluta tjata på om obegripliga saker som jag är för feg för att skriva vad det egentligen handlar om.
Jag kan inte ens skriva det här, trots att bloggen är anonym och så. Det är alldeles för jobbigt, på något sätt. Samtidigt vill jag verkligen veta hur vanligt det är.
Ingen fattar vad jag menar, och om jag läser det här om ett par månader kommer även jag undra vad fan jag babblade om.
Men det är någonting jag har fått för mig att alla skulle hata mig för. Nästan samma sak som jag gick omkring och trodde att mina vänner skulle överge mig/avsky och äcklas av mig om de fick reda på (men jag är inte alls förvånad om de redan visste).
Men det här är "bättre" på ett sätt. Sämre på ett annat.
Nu ska jag sluta tjata på om obegripliga saker som jag är för feg för att skriva vad det egentligen handlar om.
- betygsångest
Vi fick tillbaka naturkunskapsproven vi gjorde förra veckan igår. Det var inte roligt.
Känslan av att vara misslyckad bara vällde in över mig, drog ner mig, hånade mig. Jag är så jäkla värdelös att det inte är sant.
VG+ var mitt reslutat. 1½ jävla poäng från MVG! Det borde jag ha klarat. Jag är sämst. Nu finns det nog ingen chans för mig att få MVG i kursen och FAN vad surt det känns.
Alla resultat som inte är bäst är inte bra nog. Det är så min hjärna resonerar. Jag är nog lite perfektionist.
Det blev ju inte heller bättre av att min kompis fick precis på MVG-gränsen. Hon kommer få MVG i kursen, det är jag säker på. Jag lär få nöja mig med det där jävla VG+. Det var precis samma sak i tyskan. Jag fick VG med ett FETT plus, hon fick MVG med ett FETT minus. Och tecknen syns ju inte alls i betygen. Så där står jag, med samma betyg som en kille som knappt har fått godkänt på proven, bara för att han har fjäskat sig till sitt jävla VG-. Och jag är så mycket bättre än han är.
Mina betyg ger mig ångest. Många skulle säkert vara nöjda med dem, men jag kan verkligen inte vara det. Inte när det går att vara bättre. Inte när jag jämför mig med folk som är bättre.
Och jag kan inte sluta jämföra.
Bara för att inte vara helt och hållet negativ så kan jag väl säga att jag har ätit relativt bra idag. Relativt.
Känslan av att vara misslyckad bara vällde in över mig, drog ner mig, hånade mig. Jag är så jäkla värdelös att det inte är sant.
VG+ var mitt reslutat. 1½ jävla poäng från MVG! Det borde jag ha klarat. Jag är sämst. Nu finns det nog ingen chans för mig att få MVG i kursen och FAN vad surt det känns.
Alla resultat som inte är bäst är inte bra nog. Det är så min hjärna resonerar. Jag är nog lite perfektionist.
Det blev ju inte heller bättre av att min kompis fick precis på MVG-gränsen. Hon kommer få MVG i kursen, det är jag säker på. Jag lär få nöja mig med det där jävla VG+. Det var precis samma sak i tyskan. Jag fick VG med ett FETT plus, hon fick MVG med ett FETT minus. Och tecknen syns ju inte alls i betygen. Så där står jag, med samma betyg som en kille som knappt har fått godkänt på proven, bara för att han har fjäskat sig till sitt jävla VG-. Och jag är så mycket bättre än han är.
Mina betyg ger mig ångest. Många skulle säkert vara nöjda med dem, men jag kan verkligen inte vara det. Inte när det går att vara bättre. Inte när jag jämför mig med folk som är bättre.
Och jag kan inte sluta jämföra.
Bara för att inte vara helt och hållet negativ så kan jag väl säga att jag har ätit relativt bra idag. Relativt.
- cykel
Cyklade till skolan för första gången på hela vintern idag. Det var bara så himla härligt. Solen sken, det var inte allt för kallt och jag bara rullade fram på asfalt utan snö och is. Underbar känsla.
Dock kände jag verkligen av att jag inte har cyklat på flera månader. Jag blev helt slut av att åka den tio minuter långa vägen till skolan, trots att säkert fyra minuter bara är nedförsbackar. Men till och med det var rätt skönt, faktiskt.
Vad som inte riktigt var lika bra var att jag frös rätt mycket. Min jackas fel! Det är alldeles för stor, så det blir ett stort mellanrum mellan magen och jackan, där det kommer in massa kall luft. Jag borde verkligen lära mig att köpa kläder i rätt storlek.
Idag har jag även gått en promenad i det fina vädret. Det var länge sedan jag gjorde det på en vardag; det har ju varit så kallt och jobbigt ute. Dessutom känner man sig ju inte så pepp på att gå ut och gå när man just har promenerat hem från skolan.
Jag börjar nästan tro att jag faktiskt blir allmänt gladare på våren. Det är min absoluta favoritårstid.
- söndag
Idag har jag gått runt och känt mig lite sådär småglad, helt utan anledning. Mer sånt, tack :)
- pizzagalningar till familj
Min familj är ju otrolig. Vi köpte hem pizza till middag i fredags/lördags förra veckan. Syster och jag bakade pizza till middagen i fredags. Och så köper de pizza IGEN till lunch idag. Herregud, säger jag bara. Annars brukar vi ju inte alls köpa pizza så värst ofta?
Jag åt tidigare, men idag vägrade jag verkligen. Det här ska ju bli en bra dag! Jag känner mig glad nu, det är ju fint väder och allt (ja, mitt humör styrs av vädret ibland). Istället för den där jäkla pizzan gjorde jag spenatsoppa. Helt galet bra. I hela soppan som jag gjorde var det nog bara lite mer än 100 kcal... och jag åt bara lite drygt hälften och blev mätt på det. Så himla bra. Ingen försökte tvinga mig att äta en pizzabit heller, och jag är inte ens sugen.
Nu ska jag strax ut på promenad tror jag, för det är jättehärligt ute. Kanske tar jag på mig mina nya converse... som jag har längtat efter att kunna använda dem!
- 00:50
Klockan är snart ett och jag är f-e-t.
Hoppas att det är fint väder (och varmt!) imorgon, så att jag kan gå promenad. Så att jag vill gå promenad. Annars lär det väl inte bli av.
Hoppas att det är fint väder (och varmt!) imorgon, så att jag kan gå promenad. Så att jag vill gå promenad. Annars lär det väl inte bli av.
- hårsnack
HAHA.
Nu har mitt hår bytt färg. Från brunt med lite röda inslag till ...rött. Rödbrunt, men det ser inte ens naturligt ut. Jag vet inte vad jag tycker, kanske inte det finaste jag har sett direkt, men men. Det är inte lika fläckigt och randigt som det var förut i alla fall, och det är ju alltid något. Jag skulle dock hellre vilja ha sådär knallrött hår än den här wannabe-färgen. Tycker att det är skitsnyggt med riktigt sån där onaturlig skrikröd.
Jag är ganska besatt av mitt hår, skulle jag tro. Speciellt att det ska vara fluffigt och absolut inte platt. Att ha platt hår är det värsta jag vet, för jag är så SJUKT FUL då. Antagligen för att det påminner mig om hur jag såg ut i sjuan/åttan (att döma av alla bilder som finns på mig från den tiden). Mittbena och ingen frisyr alls. Håret verkligen bara hängde och det var så platt, livlöst och fult att jag bara vill gömma mig så fort jag kommer i närheten av de där bilderna. Det är till och med värre än det låter.
Nej, en dålig hårdag är en dålig dag, helt enkelt. Och alla kommer att tycka att mitt hår är gräsligt och alldeles för rött. Jag kan skylla på att jag skulle köpa samma färg som sist, men inte visste vilken det var. Det är väl en ursäkt till att se ut såhär? Fast så farligt kanske det inte är? Äh, jag vet inte.
Jag hoppas bara att det går att tupera håret nu, det är helt mjukt och glidigt. Annars är min dag ganska förstörd.
Nyss kom pappa in och mobbade mig för mitt hår också. Tack, nu känns det genast bättre.
- saknad.
Jag saknar min bästa vän. Eller kanske före detta bästa vän? Jag vet inte.
Vi har inte träffats sedan slutet av oktober och bara pratat lite snabbt på telefon ett par gånger sedan dess. De senaste veckorna har jag verkligen börjat sakna henne... så varför ringer jag inte bara och frågar om vi ska hitta på något?
För att jag är feg. För att jag är usel på att hålla kontakten med folk. För att jag är rädd för att ringa henne, trots att vi har känt varandra sedan vi var 1,5 år gamla. I nästan 16 år.
Och anledningen till att vi inte har träffats?
Finns ingen. Det har bara inte blivit så.
Ska jag berätta det mest patetiska av allt? Hon bor i huset precis bredvid mig.
Okej om vi hade bott en bit ifrån varandra. Då finns det i alla fall en liten anledning till att inte kunna träffas. Men hon är för fasen min närmsta granne! Det är väl max 20 meter från mitt hus till hennes. Jag ser det om jag tittar ut genom fönstret i mitt rum. Jag brukar se henne flera gånger i veckan.
Och jag fortsätter sakna, utan att göra något åt det.
Jag är för fan störd.
- long time no see
Frukost: 130 kcal
Lunch: 260 kcal
Middag: 300-400 kcal?
Övrigt: ca 80 kcal
Totalt: 770-870 kcal
Länge sedan jag skrev upp vad jag har ätit såhär, men det har helt enkelt varit allt för dåligt för att visas. Aja, den här dagen har väl varit rätt okej. Har inte ärit något oplanerat/överätit i alla fall, och det var mitt mål med dagen.
Förutom att jag åt ett äpple och två klunkar juice nyss, men det är lugnt. Jag hade räknat med att äta någonting efter middagen, eftersom vi åt ovanligt tidigt idag.
Hoppas nu bara att jag låter bli att äta något mer idag. Det måste jag ju klara. Jag får gå och borsta tänderna nu så ska det inte vara några problem :)
- nästan är inte bra nog
Dagen hade varit helt okej om jag inte hade ätit massa skit nu på kvällen.
Mandlar, några russin, lite yoghurt med flingor, en knäckemacka.
Jag klarar inte en enda dag utan att tappa kontrollen, dvs. inte äta sånt jag inte har planerat.
Varför är jag så svag?
Mandlar, några russin, lite yoghurt med flingor, en knäckemacka.
Jag klarar inte en enda dag utan att tappa kontrollen, dvs. inte äta sånt jag inte har planerat.
Varför är jag så svag?
- fail var ordet
Idag har jag ätit sjukt många mackor. Och jag menar det verkligen. Det är helt galet! Jag skyller på mamma. Det är hennes fel, eftersom hon köpte hem en limpa från bageriet. Det känns bättre att skylla ifrån sig, på något sätt.
Igår på biologin gjorde vi ett test på internet för att se hur mycket vi värnade om miljön och så. Man fick ett visst värde för olika delar av testet, som man kunde jämföra med medel för landet. Sen fick man reda på hur många jordklot som skulle gå åt om alla levde som en själv. Jag fick mest i klassen, 1,93 jordklot. Hahaha, vad dålig jag är. Men det var ändå under medel i Sverige..
I alla fall, sedan frågade läraren vilken del av testet jag hade fått mest dålig miljöpåverkan på... och vad var det, om inte mat.
"Du kanske äter så mycket", sa läraren på skoj.
Mina kompisar blev helt "haha, som om hon gör det!".
De tror nog att jag äter lite. Grejen är att jag inte alls gör det och det är sjukt jobbigt de tror det. Som om inte det får mig att känna mig mer misslyckad? Då vill jag ju bara leva upp till det (men ändå bevisa för dem att de har fel).
Jag failar på både att leva upp till det och att motbevisa dem. För när jag äter sådär mycket gör jag det oftast när jag är ensam - hur jävla dumt är inte det? Då är det väl klart att folk tror att jag äter lite eftersom de inte vet hur mycket dt egentligen är.
FAIL FAIL FAIL
- what went wrong?
FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAAAAN!
Vågen visade just 49,8. Fyrtionio komma åtta äckliga jävla kilo! Nästan 50!!
Det är fan inte okej. INTE OKEJ!
Jag började tjuta när jag såg siffrorna. Jag är bara så sjukt misslyckad. Snälla någon, döda mig bara.
Vågen visade just 49,8. Fyrtionio komma åtta äckliga jävla kilo! Nästan 50!!
Det är fan inte okej. INTE OKEJ!
Jag började tjuta när jag såg siffrorna. Jag är bara så sjukt misslyckad. Snälla någon, döda mig bara.
- det är helt sjukt
Ha ha ha ha. Det är så att jag vill skratta åt mig själv. Hånskratta. Bara för att jag är så misslyckad.
Ja, gårdagen var totalt fail. Jag åt McDonald´s OCH pizza OCH Ben&Jerry´s-glass, på en och samma dag.
Herregud, säger jag bara. Men jag hade inget val (hm, bara när det gällde glassen).
Jag hade ju ingen ångest i alla fall, alltid något. Och idag är en ny dag!
Ja, gårdagen var totalt fail. Jag åt McDonald´s OCH pizza OCH Ben&Jerry´s-glass, på en och samma dag.
Herregud, säger jag bara. Men jag hade inget val (hm, bara när det gällde glassen).
Jag hade ju ingen ångest i alla fall, alltid något. Och idag är en ny dag!
- besvikelse
Jag hatar när saker inte blir som planerat. Idag var det nästan bestämt att jag skulle träffa kompisarna i klassen och titta på Melodifestivalen och lite sånt, men jag har inte hört något från dem, så jag antar att det inte blir av. Så himla irriterande. Jag ville ju verkligen göra något annat än att sitta här hemma och ruttna bort!
- utmaning
Nämn fem saker du kommer göra 2009 och utmana sedan fem andra:
1. Fylla 18 (vill inte, vill inte, vill inte!)
2. Ha min sista tyskalektion någonsin. Gud, jag längtar verkligen.
3. Sommarjobba/gå hemma och totalt ruttna bort hela sommaren (hoppas på att få ett sommarjobb)
4. Bada i sjön (jag måste göra det en gång i alla fall, trots att jag hatar att ha badkläder)
5. Inte gå runt i långbyxor (och långärmat) hela sommaren, som jag gjorde förra året. Det blir varmt.
Jag utmanar: ingen. Eller, alla som vill.
Haha, det här året kommer bli mycket intressant, känner jag. Eller inte.
- heythere
Jag får knappt någon ångest alls av att äta. Däremot när jag tittar mig i spegeln vill jag bara gå och dö eller nåt.
JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. FET.
JAG. ÄR. SÅ. JÄVLA. FET.
- 48,4
Vägde 48,4 imorse, med pyjamas på. Det förvånar mig faktiskt att det inte var mer.
Jag vill bara gråta så fort jag tittar i en spegel. Jag är fet, fet, fet och jag gör inte ens någonting åt det. Jag hatar mig själv.
Både igår och idag har jag haft ont innanför revbenen, panik! De håller på att växa!! Det kommer göra mig ännu fetare än jag redan är, fan fan fan! Det är vad jag intalar mig i alla fall. Jag har ingen aning om revben brukar töjas in/ut... men jag tror nog att mina gör det. Helvete.
Jag vill bara gråta så fort jag tittar i en spegel. Jag är fet, fet, fet och jag gör inte ens någonting åt det. Jag hatar mig själv.
Både igår och idag har jag haft ont innanför revbenen, panik! De håller på att växa!! Det kommer göra mig ännu fetare än jag redan är, fan fan fan! Det är vad jag intalar mig i alla fall. Jag har ingen aning om revben brukar töjas in/ut... men jag tror nog att mina gör det. Helvete.
- skolk för första gången
Imorgon ska jag skolka för första gången i mitt liv. (Den där friluftsdagen förra året räknas inte. Jag kunde ju inte hjälpa att jag inte ville åka dit själv, eftersom mina kompisar stannade hemma. Och biologilektionen vi trodde att vi inte hade för ett par månader sedan räknas inte heller)
Det är bara en liten idrottslektion, men ändå. Jag har aldrig skolkat frivilligt förut.
Vi ska vara i badhuset och det finns inte en jävla chans att jag är med då.
Skulle jag låta alla se exakt hur fet jag är? Skulle jag låta dem se hur lysande klarröd-randiga mina lår är?
Skulle inte tro det.
A ska inte heller vara med, tack och lov. Hon är ungefär lika bestämd som jag.
När vi skulle gå hem från skolan idag började J och J tjata på mig direkt när vi hade sagt hej då till A.
"Varför ska du inte vara med imorgon? Säg en bra anledning, så slutar vi tjata om det. Annars håller vi fast dig ända tills vi kommer till busstationen!"
Jag sa aldrig någon anledning (men de höll inte fast mina armar som de hotade med, haha). Till slut sa jag bara "Men jag HAR en anledning" i lite bestämd ton, och de sa saker som att jag kanske inte vill säga och att det var okej och sånt. Bra, hoppas att de förstår att jag inte vill säga så att de inte tjatar sönder mig imorgon också (trots att de tjatar mer på A, vilket jag inte alls klagar över).
Hm... hoppas att de tror att jag har mens eller nåt och att det är därför jag inte vill vara med. Nu är det ju inte så (för jag har inte haft mens sedan november... wtf??), men det är väl säkert en bra anledning. Bättre att de tror det än att de vet sanningen, haha.
Förresten tror jag att A förstår mer eller mindre varför jag inte vill vara med. Pinsamt, javisst...
- en tanke. eller två.
Idag har jag ätit två bananer. Två. Innan var det rätt länge sedan jag åt banan. Jag har fått för mig att min mage svullnar upp och blir jättestor av bananer... verkligen extra stor. Som om jag behöver det idag? Det är redan större än vanligt.
Bara för att vara tydlig så ska jag väl säga att de där bananerna inte är allt jag har ätit idag. Nejdå, för nu äter jag faktiskt ganska normalt. Tror jag. Tränger bort kaloritankarna, försöker låta bli att få ångest när jag ser mig själv i spegeln.
Jag tänker inte riktigt lika mycket på mat och sånt längre, och det känns faktiskt skönt. Samtidigt är det lite jobbigt - vill jag äta normalt eller vill jag gå ner i vikt? Det känns som att både och är omöjligt. Men just nu lutar det nästan lite åt normal-hållet. Jag orkar inte överanalysera allt jag äter, orkar inte ha ångest. Om jag tillåter mig själv att äta det jag vill (eller, tja... nästan det jag vill) får jag inte den där ångesten. Bara lite ångest när jag tittar i spegeln och ser hur fet jag är, såklart. Men kanske kommer jag kunna acceptera mig själv så småningom? (dream on...)
Nu blir det mest bara rörigt, men det jag vill säga är att jag nog kan äta normalt utan att tänka för mycket på kalorier om jag bara vill. Frågan är om jag vill?
Bara för att vara tydlig så ska jag väl säga att de där bananerna inte är allt jag har ätit idag. Nejdå, för nu äter jag faktiskt ganska normalt. Tror jag. Tränger bort kaloritankarna, försöker låta bli att få ångest när jag ser mig själv i spegeln.
Jag tänker inte riktigt lika mycket på mat och sånt längre, och det känns faktiskt skönt. Samtidigt är det lite jobbigt - vill jag äta normalt eller vill jag gå ner i vikt? Det känns som att både och är omöjligt. Men just nu lutar det nästan lite åt normal-hållet. Jag orkar inte överanalysera allt jag äter, orkar inte ha ångest. Om jag tillåter mig själv att äta det jag vill (eller, tja... nästan det jag vill) får jag inte den där ångesten. Bara lite ångest när jag tittar i spegeln och ser hur fet jag är, såklart. Men kanske kommer jag kunna acceptera mig själv så småningom? (dream on...)
Nu blir det mest bara rörigt, men det jag vill säga är att jag nog kan äta normalt utan att tänka för mycket på kalorier om jag bara vill. Frågan är om jag vill?
- can't you see?
Om jag inte har gått upp i vikt nu måste det vara något fel på mig.
Eller, jag vet att det är något fel på mig. Det är fan inte normalt att äta såhär jävla mycket.
Eller, jag vet att det är något fel på mig. Det är fan inte normalt att äta såhär jävla mycket.
