coloured

Ångest. Inte för att jag har ätit för mycket (trots att jag har det) eller för att jag är fet (för det är jag). Det har inget med mat eller liknande att göra alls.

Jag kan inte ens skriva det här, trots att bloggen är anonym och så. Det är alldeles för jobbigt, på något sätt. Samtidigt vill jag verkligen veta hur vanligt det är.
Ingen fattar vad jag menar, och om jag läser det här om ett par månader kommer även jag undra vad fan jag babblade om.

Men det är någonting jag har fått för mig att alla skulle hata mig för. Nästan samma sak som jag gick omkring och trodde att mina vänner skulle överge mig/avsky och äcklas av mig om de fick reda på (men jag är inte alls förvånad om de redan visste).
Men det här är "bättre" på ett sätt. Sämre på ett annat.

Nu ska jag sluta tjata på om obegripliga saker som jag är för feg för att skriva vad det egentligen handlar om.