- fail. bigtime.
Jävlar vilken faildag, alltså. Det känns nästan som att jag bara har ätit och ätit hela tiden. Och dagen är inte slut än. Jag slår vad om att jag inte kommer kunna hålla mig ifrån mackor och sånt ikväll heller... Bristande vilja till att låta bli är mitt största problem. Vissa stunder tänker jag bara "Äh skitsamma, vad spelar det för roll om jag går upp i vikt?". Och sen får jag ångest för att jag ju faktiskt inte vill gå upp och bli ännu fetare.
I alla fall. Ca 650 kcal hittills idag. Känns som mer, men om jag räknar så blir det faktiskt inte det. Lunchen låg på mindre kcal än vanligt (kärlek till min broccolisoppa <3).
- fan!
Fan, fan, fan också!!
Klockan är inte ens nio på morgonen och jag har redan ätit ca 350 kcal idag.
Fettot nummer ett, här har ni henne.
Klockan är inte ens nio på morgonen och jag har redan ätit ca 350 kcal idag.
Fettot nummer ett, här har ni henne.
- godis
Lite senare ska jag hem till en kompis och vara med henne och en eller två till.
JA, det ska bli kul. JA, jag gillar att vara med dem. JA, de är ganska så bäst.
MEN. Tydligen ska vi gå och köpa godis. Fan också! Jag lär ju bli tvungen att köpa något. Jag vet exakt hur det blir om jag låter bli. Vilka blickar de kommer ge mig, hur suckarna låter. En blandning av "men lägg av nu!" och "är du galen?!". Det har hänt allt för många gånger redan.
Jag har köpt godis en gång på tre månader. Och om jag nu skulle bli tvungen att köpa - vad ska jag då välja?
Choklad är ju det jag tveklöst gillar bäst, men det är ju så himla mycket kalorier i det. Lösgodis känns så osäkert, eftersom jag inte vet hur mycket jag har och kaloriinnehållet. Men vad finns det annars? Inget jag vill ha, direkt.
Det enda jag skulle kunna tänka mig att köpa är sånt där naturgodis, nötter med yoghurt på. Inte för att det är "bättre" än vanligt godis (för det tror jag inte att det är), utan för att jag har varit mer eller mindre sugen på det i två veckor nu. Jag tvivlar dock starkt på att de har det i den där lilla Konsum-affären vi ska till.
DJUP SUCK. När jag nu äter godis lär hela helgen bli förstörd, eftersom jag bara kommer vilja ha mer sötsaker efter det. Faaaaan.
- man vet aldrig vems tår man trampar på
Det känns bara så fel när folk man annars tycker bra om fäller så otroligt idiotiska kommentarer att man bara vill skrika åt dem. Att de inte fattar? Att de, vanligtvis mycket smarta NV-nördar, kan vara så otroligt korkade?
Onsdag, efter idrottslektionen. Eller jag kanske ska börja på själva idrotten. Eller längre tillbaka ändå.
En tjej i klassen har mådde dåligt, och var därför inte i skolan på ett tag. Efter ett par veckor började vissa av killarna i klassen kommentera det. Så himla onödigt och respektlöst. "Hon är väl hemma och skär sig", sa en av killarna en gång. Ursäkta mig, men vad är problemet? Inte fan gör man sig väl rolig över att någon annan mår dåligt?
Den här tjejen kom tillbaka till skolan igen för några dagar sedan. Och igår på idrotten, när vi spelade streetbasket (två i varje lag), blev det hon och jag som fick vara på lag. Vi har inte pratat så mycket, men visst har vi väl växlat några ord då och då. Men det är oviktigt. I alla fall, jag upptäckte att hon hade skärsår på armlederna. Det ÄR hemskt att se att andra har gjort så mot sig själva, även om man knappt känner dem. Men jag vet ju att hon mår dåligt. Hon verkar inte heller överdrivet benägen om att dölja det (för då skulle hon troligtvis inte ha kortärmade tröjor), men det är ju helt upp till henne. Inget jag ska lägga mig i. Grejen är bara den att jag antar att de flesta vet om det.
Och det är därför jag blir så sur på de här människorna som säger så korkade saker.
Vi hade matte. Eller rättare sagt - vi satt i klassrummet och väntade på att mattelektionen skulle börja. Fyra av klassens killar hade en (inte precis diskret) diskussion om att skära sig. En av dem gjorde sin jäkla "skär-sig-i-armen-med-miniräknaren-charad". Jag minns inte alls vad de sa, men de skrattade mycket i alla fall. Förnedrande skratt, som att de var mycket bättre än alla som skär sig. Snarare tvärtom?
"Om man ändå ska skära sig kan man ju lika gärna hugga av hela armen", påpekade en av killarna.
Okej, de får väl diskutera vad fan de vill. Men nu råkade det ju vara så att den här tjejen satt EN METER framför. En ynka meter, och det var som att de bara förnedrade henne totalt. Pratade (skrek) skit rakt bakom ryggen på henne. Som att de var mer värda än hon är.
De måste ha vetat om att hon skär sig. Och hon kan inte ha undgått att höra.
Jävla idioter.
Egentligen tror jag faktiskt inte att hon bryr sig allt för mycket. Men ändå, det var hemskt att se och höra.
De förstår verkligen inte. Jag säger inte att jag gör det heller, men mer än dem i alla fall.
Jag har inget emot de här människorna, de är egentligen snälla, men de borde hålla käft om saker de inte vet ett skit om. Även bulimi har diskuterats, mer eller mindre oseriöst. ("Jag tycker att bulimi är roligt!")
Man bör kanske vara lite försiktig med vad man säger, eftersom man aldrig vet vems tår man kan tänkas trampa på.
Och bara för det måste jag väl säga att jag inte var allt för seriös när jag skrev "NV-nördar" i en av de första meningarna i detta inlägg. NV-nördar är vi ju allihopa.
- en fet själ i en smal kropp
"Den bästa bantningskuren är ju lätt knäckebrödshål och utspätt vatten"
Så sa en kille i klassen för ett par dagar sedan när vi hade gruppdiskussioner på biologin (vi råkade komma in på knäckebrödshål när vi skulle prata om ozonhålet).
Det är nästan så att man skulle kunna tro att det är vad han lever av, så smal som han är. Men retligt nog äter han massor av godis, pizza, chokladbollar och allt vad det nu är. Han är fet på innuti, i hjärnan, men inte på utsidan. Av någon anledning stör jag mig på såna personer. Kanske för att jag själv dkulle vilja vara sådan? Tänk bara, att aldrig bry sig ett skit om vad man äter och ändå inte gå upp ett gram i vikt.
Livet är orättvist.
- i let myself down
"Inga mellanmål" var det ju som gällde idag. Jo, tjena.
Jag som hade planerat så bra. Sluta skolan fyra, komma hem strax efter och sedan äta middag kvart i fem (vi äter alltid så tidigt på torsdagar). Jag skulle ju inte behöva äta något innan middagen.
Vi fick sluta tidigare = jag kom hem tidigare = jag var hungrig = jag åt ett äpple.
Men ett äpple... det lär väl inte vara så farligt, förutom att jag har svikit mig själv. Eller? Jag ligger ju ändå på samma kaloriintag som jag brukar göra vid den här tiden på dagen. (Tack och lov för att det var äcklig mat i skolan så att jag bara kunde äta en knäckemacka + liite mos)
- 300
Jag har just ätit massa jävla frukost på 300 kcal. Helvete också!!
Så kan det gå när man har sovmorgon och är ensam hemma... Nu måste jag äta litelite i skolan och typ en normal middag hemma (för annars kommer mamma döda mig). Inga jäkla mellanmål!
Jag är så fet att jag bara vill försvinna.
- idrott
Idag var det då dags för ännu en idrottslektion. Hata, hata, hata!
Det är skitsvårt att försöka gömma benen för alla andra, men inte lika svårt som det var förra veckan (när vi var på gymmet) i alla fall. Ändå kändes det hundra gånger värre den här gången. Kanske för att min kompis upptäckte att jag gör sådär (inte skär mig, nej... jag vet inte vad jag ska kalla det) förra veckan, och för att jag verkligen inte vill att hon ska se det igen. Jag menar, det ser ju fasen värre ut nu än då!
I alla fall, jag fick lite smått panik när jag skulle byta om och började skaka samtidigt som jag försökte ta av jeansen och sätta på mig gympabyxorna. Sen satt jag och bara skakade i nästan fem minuter efteråt.
Idrottslektionerna måste vara något av det värsta jag vet.
- chips vafan
Inatt drömde jag att jag åt chips. Både vanliga dillchips och några slags tacochips gjorda av palmolja (jag vet inte ens vad det är, men drömmar är ju konstiga ibland).
Sen vaknade jag och trodde att jag verkligen hade ätit de där chipsen. Det kändes verkligen så! Så jag låg och hade ångest en stund, innan jag fattade att det bara var en dröm. Tack och lov.
- slipping away
Jag har ätit ett äpple och nu sitter jag här och hatar mig själv. Onödigt, onödigt, onödigt.
Jag antar att jag borde plugga kemi nu, men jag fattar verkligen ingenting. Kemi B är bara så... hemskt.
- överreagera mera?
Mamma fick just ett utbrott på mig, när vi satt och åt mat. Gissa varför? Jo, för att jag inte ville ha sås.
Jag menar, hallå! Hon började tjata om att jag inte äter tillräckligt mycket och att jag snart skulle bli sjuk och behöva åka till doktorn och få dropp.
HAHAHA.
Jag äter verkligen tillräckligt mycket. Absolut inte alldeles för lite!!
Sen så ville jag inte ha broccoli heller, eftersom jag råkade se hur jäkla mycket smör mamma hade på dem. Helt sinnessjukt! Hon stod i flera timmar och hällde ner flytande margarin ur den där flaskan.
Okej, överdrift, men det var ändå alldeles för mycket smör för att jag skulle vilja äta det.
"Varför vill du inte ha broccoli då? Du åt ju det häromdagen?", sa hon. Tss, som om jag absolut måste vilja ha något idag bara för att jag åt det för ett par dagar sedan...?
- beslutsångeeest (as usual)
Man bara måste ju älska beslutsångest. Just nu sitter jag och försöker komma fram till om jag ska göra havregrynsgröt med banan, riven morot (haha, jag läste någonstans att det skulle vara gott...), kanel eller ingen gröt alls.
Helst vill jag nog ha banan, men det känns som att det blir för mycket kalorier då... Visserligen tänkte jag bara ta litegrann, men ändå.
Jag har i alla fall fått för mig att det är bra om jag äter någonting ikväll, eftersom vi har fysikprov imorgon bitti. Om jag är hungrig på morgonen (vilket jag brukar vara när jag inte har ätit något efter middagen, och idag åt vi extra tidigt, halv fem!) blir jag hungrig så fort efter frukosten. Och om jag är hungrig kanske jag inte kan tänka så bra på provet.
Nej, nu ska jag sluta ge mig själv ursäkter för att äta. Och jag har en liten stund på mig att fundera över hur jag ska göra; jag har bestämt mig för att äta den där gröten klockan sju. Det är ju mer än en timme kvar :)
- bored
Mitt liv är så himla spännande ibland. Just nu går jag omkring och väntar på att klockan ska bli lite mer så att jag får gå och lägga mig.
Jag är uttråkad. Och vad gör jag när jag är uttråkad? Jo, äter.
Men inte nu! Trots att jag har tråkigare än tråkigast. Trots att jag är lite hungrig.
Och jag kommer inte äta mer idag heller. Har redan borstat tänderna, och då är risken ganska minimal.
Yey!
- broccoli
Jag (eller... mest mamma) gjorde en broccolisoppa till lunch. Superbra! Innehöll bara mjölk, vatten, lite mjöl, broccoli och lite majs. Inte särskilt mycket kcal... eller? Dessutom var den väldigt mättande. Jag känner mig fortfarande nätstan proppmätt.
Mitt problem just nu är bara att jag inte vet hur mycket kcal jag ska räkna lunchen som... gah. Drygt en tallrik soppa + ett knäckebröd på 60 kcal.... eh. 200-300 kanske?
- müslimüsli
Gårdagen gick hyfsat bra, ca 850 kcal. Ingen överätning i alla fall.
Hoppas att det går bra idag också.
När jag och pappa övningskörde igår åkte vi till affären för att köpa müsli till mig. Seriöst, nästan alla innehöll russin! Jag som hatar russin (och orka sitta och peta bort, haha). Jag stod och läste på alla müslipaketen i hela affären ungefär för att hitta det bästa. Den fick ju inte innehålla massa socker heller.
Till slut hittade jag någon med persika och hallon, 79% fullkorn (tror jag) och utan tillsatt socker. Great :)
- you're gonna burn in hell
"Idag ska jag inte äta några mackor eller saker som innehåller massor av socker."
Så lät det imorse. Och det gick ju bra fram till middagen, som var varma mackor. Okej då, det fick väl gå.
Men sen har det bara gått käpprätt åt helvete. Två mackor, divestivekex, några Polly-godisar och en klubba har jag tryckt i mig.
Jag är så äcklig att det inte är sant!!
- glass vafan...!
Jag har ätit glass. Glass!
Jag hatar mig själv så jävla mycket just nu. Mer än vanligt.
Dessutom har jag ätit mackor. Fyfan vad jag kommer gå upp i vikt nu. Fet, fet, fet!
- fan i helvetes jävla fucking skit!
"Jag såg ditt ben idag.."
Orden slog mig som ett knytnävsslag. Hon vet. Hon vet. Fan, jävla skit!!
Jag visste att någon skulle få reda på det idag. Jävla skit-omklädningsrum där man inte kan gömma sig på något sätt! Varför var vi tvugna att vara där just NU, när det ser som värst ut?
- tisdagsångest, som vanligt
900-1000 kcal idag. Varken bra eller jättesuperdåligt. Och jag ska inte äta något mer idag, så det så. Om jag blir allt för hungrig får jag väl dricka te, det hjälper.
Imorgon är det onsdag. Det innebär idrott... men inte vilken idrott som helst. Den här gången ska vi ha spinning på ett gym som ligger en bit ifrån skolan. Ett gym med små, trånga omklädningsrum som gör att det inte finns en chans att jag kommer lyckas dölja de röda märkena och såren på benen. Ännu mindre chans att ingen kommer se såren på armen. Fan också!
Jag har gnuggat på armen som en idiot de senaste dagarna, i hopp om att de knappt en vecka gamla såren ska försvinna. Men nej, de är sega jävlar som envisas med att sitta kvar. Skit, skit, skit, skit.
Inte nog med att tjejerna kommer se - killarna lär ju också göra det. Det är ju inte recis så att det går att dölja? (och jag vägrar att ha långärmat)
De lär ju tycka att jag är knäpp, de med sina skära-sig-skämt. Omogna idioter.
- jag. gör. det. inte.
JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE. JAG SKÄR MIG INTE.
JAG SKÄR MIG INTE.
Nu kan jag knappt övertyga mig själv om att det är sant längre, men jag försöker. Och jag tvivlar mer och mer för varje dag som går.
Jag skär mig inte. Eller...?
- experimentera mera!
Jag älskar att expreimentera med mat, haha. Speciellt havregrynsgröt. Idag la jag en klick på en plåt och körde in det i ugnen. Det blev som en slags kaka, ungefär. Fast den smakade gröt. Och jag hade för dåligt tålamod, så den blev lite degig innuti. Men tja, man måste ju testa för att se hur det blir :)
Mamma tyckte att jag var knäpp.
- i'm a fake
Det känns så himla dumt att fejka att man har ätit. Men jag gjorde det idag ändå.
Mamma och pappa var på kalas. Jag ville inte äta rostbiff och potatissallad, så jag la upp lite av potatissalladen på en tallrik och slängde den. Sen ställde jag tallriken i diskhon. Tadaa, en fejkad måltid och liiite dåligt samvete.
Istället åt jag en portion havregrynsgröt. Om jag kunde välja skulle jag bara äta gröt, yoghurt och kanske mackor hela tiden.
- wait another minute
Mitt liv är så jäkla intressant, alltså.
Idag har jag knappt gjort någonting annat än tittat på tv, gått till stan och köpt te samt suttit vid datorn. Blöh!
Imorse roade jag mig med http://www.kolladinfrukost.se, haha. Jag vill gärna veta hur mycket kcal de tycker att man egentligen ska äta till frukost. Rätt mycket i alla fall.
Nu sitter jag och läser här. Sida ut och sida in. Det är faktiskt rätt kul (och det dödar lite tid...).
- just another saturday
Jag vaknade halv sju idag och gick upp och åt godis. Ca 10 bitar, lösgodis. Vad är mitt problem? Det lär ju knappast vara normalt att gå upp så tidigt bara för att man vill ha godis...? (speciellt inte när man redan är så fet som jag är)
Sen åt jag även en knäckemacka och en riskaka, ca 80 kcal tilsammans. Och så drack jag en kopp te, bara för att det får mig att sluta äta ibland.
Nu känns det ganska mycket skit. Jag har ingen aning om hur många kcal jag kan räkna min "frukost" som. 200? 300? Waaah!
Men nu känner jag mig ändå peppad till att inte äta så mycket under resten av dagen. Jag slipper följa med på kalaset idag, wiho! Istället fick jag för mig att jag vill gå och köpa te. Det ska jag göra. Och kanske någon yoghurt, om det finns. Naturell, 0,5% fett istället för 3% som mamma alltid köper. Den är för fet (och det säger jag faktiskt för att jag inte tycker om smaken. Den ekologiska på 3,8-4,5% är ännu värre). Men men, det är inte ens säkert att de har just den yoghurten jag vill ha på Willys.
- i'll be just fine pretending i'm not
Jag är dum. Helt jävla dum i huvudet.
Macka, riskaka och digestive-kex.
Vaaaaaarfööör?
- everything is falling apart
Jag fick alldeles nyss reda på att vi ska åka på kalas till min farbror på lördag (hans fru fyller visst år - VAFAN, jag trodde att hon fyllde på sommaren!?). Hela min värld rasade just samman.
Dels hatar jag att vara där; massa jobbiga vuxna människor, småbarn, "låtsaskusiner" i min ålder och några år äldre.
Jag pratar aldrig med någon. Kan det bli värre?
För det andra är det ju liksom KALAS.
- dagen
Frukost: För mycket, men äh, det får väl gå.
Lunch: Acceptabelt.
Mellanmål: SKJUT MIG.
Middag: Mackor istället för pizza, som pappa och syster åt. Bra att slippa pizzan såklart, men ändå... fy på mig.
Dålig dag och jag känner mig som världens fetaste. Jag ÄR världens fetaste.
- ond cirkel
Just nu känns det som att jag sitter fast i en ond cirkel som bara innehåller massor av äckelmat. Alldeles för mycket av den.
Jag kan inte stoppa mig själv längre.
- 090113
Imorgon är det onsdag, vilket innebär att vi har årets första idrottslektion. Jag vill inte. Det är så hemskt!
Och den här dagen har redan gått käpprätt åt helvete. Skjut mig, tack.
- the reality is better than the dream...?
Inatt drömde jag en hemsk dröm. Den kändes ganska hemsk då, i alla fall.
I drömmen fick vi tillbaka något idrottsarbete (som vi inte har gjort i verkligheten). Min kompis fick MVG, jag fick bara G.
Jag vet inte riktigt om det var för att jag var besviken eller om det var för att jag kände mig så dålig i jämförelse med henne (ja, jag jämför mig alltid med andra), men helt plötsligt fick jag världens panikattack i drömmen. Jag bara satt i omklädningsrummet, försökte låta bli att gråta och kunde knappt andas. Jag kände mig så jäkla dålig.
Av någon anledning hade jag bara tagit av mig byxorna halvvägs (när jag höll på att byta om, antar jag). Alla i klassen stod och tittade på mig och jag brydde mig inte ett skit om att de såg såren på mitt lår.
Allt kändes så verkligt. Som om det skulle kunna hända på riktigt.
- jag är så kass att det inte är sant
Det är faktiskt få saker som får mig att känna mig så otroligt värdelös som fysik. Jag menar allvar.
För det första: jag fattar aldrig någonting.
För det andra: min kompis vet nästan alltid hur man ska göra. Och om hon inte vet så knappar hon bara lite på miniräknaren, och så får hon rätt svar. Bra att hon fattar, såklart, men det känns ju inte bättre för mig. Jag som alltid ska vara bäst.
Jag kan inte ens klara av en enda jävla uppgift. Inte ens när vi har gjort en exakt likadan på tavlan precis före och läraren säger "Ja, och på nästa uppgift är det ju bara att göra precis likadant. Det ska väl inte vara några svårigheter."
Alt jag gör blir alltid fel, eftersom jag inte vet hur jag ska göra. Och om jag på något mirakulöst sätt förstår hur man ska räkna blir det ändå fel.
Jag tror att mitt problem är att jag ger upp redan innan jag öppnar fysikboken. "Det är ingen idé att jag försöker, eftersom jag ändå kommer misslyckas". Fel inställning, ja. Men hur ska jag kunna ha rätt inställning, när hela jag är fel?
- nej, nej, nej, nej!
Mitt huvud skriker nej.
Min kropp sriker nej.
Ändå tar jag den där extra mackan, trots att jag egentligen inte alls vill.
Vad är det för fel på mig?
- är det möjligt?
Räknar ut dagens kaloriintag. Räknar om. Undrar om det verkligen kan vara möjligt?
350 kcal. Jag tror det knappt själv, men jo, det är sant.
För att vara jag är det alldeles ovanligt lite. Och det känns bra.
- självklart.
Jag visste väl att någon skulle hitta till min andra blogg efter vad jag skrev i förra inlägget. Jag är så smart.
Men jaja. Bara man inte hittar hit från andra bloggen så är det lugnt. Bara inte folk jag känner läser det här.
- jag måste vara världens största klant
Helvete också!!
Jag har gjort bort mig som tusan. Skulle svara på en kommentar i den här bloggen och råkade skriva in adressen till min andra blogg. Helvetehelvetehelvete.
Tänk om någon fattar att det egentligen skulle komma härifrån? Och vet vem jag är?
Jag är verkligen galet rädd för det.
- inteidag
Jag fick inte mina beställda filmer idag. Besvikelsen var enormt överdriven. Jag grät. Jag rispade på låren med någon slags metallbit, ett avbrutet blad av en kniv, så att det började blöda mer än vanligt.
Bara för att jag inte fick hem ett par filmer?
Nej. Jo. Kanske.
Bara för att det är de där jävla filmerna jag har levt för att få halva lovet. Och så kommer de inte.
Allt bara rasade ihop på en sekund.
- kommsi kommsi, posten
Nu har jag väntat och väntat i en timme på att posten ska komma. Patetiskt. Det kommer ändå inte vara något till mig, jag kommer bara bli besviken.
Men jag såg en postbil nyss! Visserligen långt bort och från fel håll än vad den brukar komma, men ändå!
Fan vad töntig jag är.
- onsdag
I natt kände jag mig helt sjukt pepp på att äta så lite som möjligt under den här dagen, och för en gångs skull har det faktiskt hållt i sig. Jag tänkte bara dricka en kopp te till frukost, men så kände jag att jag skulle bli allt för hungrig då (ja, jag är svag).
Gjorde i ordning en halv portion havregrynsgröt och åt 2/3 av den. Det innebär alltså 1/3 portion, 40 kcal.
Idag hoppas jag verkligen att filmerna jag beställde från ginza.se kommer! Det var ju nästan två veckor sedan... eller lite mindre, kanske. Jag tror dock inte att jag får hem dem idag, eftersom de blev skickade igår (och då var det väl röd dag?). Blöh. Jag ville ju så gärna ligga och titta på dem nu under lovet, när jag ändå inte har någonting annat för mig. Besvikelse.
- bild på mig...
Här är en bild på mig... blöh. Jag vet inte ens varför jag laddar upp den. Kanske för att jag faktiskt blev lite nöjd med håret, trots allt. Förut var luggen mer bara som en lång snedlugg.
Jag springer och tittar mig i spegeln stup i kvarten för att titta så att håret ligger bra... haha.
Förresten så kom jag på efter att jag varit hos frisören hur pinsamt det var att hon som klippte mig höll på med mitt hår. Det är helt flammigt/fläckigt! Tonade det för några dagar sedan, och mamma slarvade så att på högra sidan är det inte lika mycket färg som i resten av håret och luggen är lite randig. Jobbigt att en frisör ska behöva se det. Men det kanske inte syns så mycket trots allt... jag vet inte.
Nej, nu ska jag sluta tjata på om mitt hår! Jag kommer förmodligen ångra att jag la upp bilden, men whatever. Om någon jag känner skulle råka hitta hit skulle de väl ändå förstå att jag är jag. Och läsarantalet till den här bloggen är inte stort vill jag lova, så det är nog okej ändå :)
- frisörbesök
Ja, idag var det dags för ett frisörbesök, som sagt.
Jag tog med bilden och visade frisören. Det gick bra och jag fick luggen ungefär som jag ville. Lite lång kanske, men hellre för lång än för kort. Det är bara att klippa av lite om jag känner för det.
Det var däremot inte särskilt trevligt att sitta och titta in i spegeln. Jag såg helt sjukt fet ut! Usch usch.
Just nu är min mage helt rund och äcklig. Jag är fetast i världen.
- there's no giving up
Uppgiven.
Det är vad jag känner mig just nu.
- bländande vitt
Jag tänkte försöka låta bli att äta saker som innehåller för mycket socker idag. Kakor, godis, glass osv. Det har ju inte direkt gått så bra de senaste dagarna...
Istället har jag ätit massor av vitt bröd idag. Och då menar jag jättevitt.
Jag åt just en halv tekaka, till exempel.
Innehållsförteckning: vetemjöl, vatten, socker.
LYCKAT!
- hårproblem? ja.
Mamma skulle ringa idag och beställa tid för klippning för mig någon gång nästa vecka. Tydligen fanns det massor av lediga platser idag, så jag ska snart iväg och klippa mig.
Jag hatar att klippa mig! Dels för att jag aldrig blir nöjd (håret blir alltid för kort och fult), dels för att det är jobbigt att ha en främmande männsika som håller på med en, dels för att jag alltid är så jävla ful och måste sitta och stirra på mig själv i spegeln en halvtimme i streck.
Jag lovar, jag är verkligen fulare än vanligt när jag klipper mig (och då är det illa!). Håret är platt - jag som hatar att ha platt - och så sätter ju frisören upp det med sina klämmor och grejs. Jag klarar inte av att ha uppsatt hår. Gissa varför? Jag är för ful.
I alla fall, jag planerar att klippa kortare snedlugg än vad jag har, så att det blir lite mer som en pannlugg. Mamma har tvingat mig att skriva ut en bild som jag printscreenade från någons bilddagbok.
Fatta hur dumt det känns! Jag kommer där med en bild på en tjej jag inte känner, och som inte har en aning om att jag har tagit hennes bild. Så kan jag ju inte göra!
Dessutom är hon snygg (och smal). Jag har fått för mig att frisören kommer tro att jag kommer tro att jag kommer se lika bra ut som tjejen på bilden bara för att jag klipper samma frisyr som hon har. Typ "Jag vill se ut som hon! Klipp likadan frisyr!".
Nej, fy. Jag oroar mig för mycket. Jag har ju i alla fall inte samma hårfärg som hon på bilden i alla fall. Hennes hår är blont och mitt är brunt. Vilken tur.
- värdelösvärdelös
Allt känns så jävla värdelöst just nu.
Jag är värdelös.
Mitt liv är värdelöst.
Allt jag försöker göra blir bara värdelöst.
Mina så kallade fotografier är galet värdelösa.
Min blogg är värdelös. (Jag syftar främst på min andra, oanonyma blogg. Att den här är värdelös är ju helt självklart.)
Mina tankar är värdelösa.
Som sagt: hela jag är värdelös.
Lite senare ska jag hem till en kompis och vara med henne och en eller två till.
JA, det ska bli kul. JA, jag gillar att vara med dem. JA, de är ganska så bäst.
MEN. Tydligen ska vi gå och köpa godis. Fan också! Jag lär ju bli tvungen att köpa något. Jag vet exakt hur det blir om jag låter bli. Vilka blickar de kommer ge mig, hur suckarna låter. En blandning av "men lägg av nu!" och "är du galen?!". Det har hänt allt för många gånger redan.
Jag har köpt godis en gång på tre månader. Och om jag nu skulle bli tvungen att köpa - vad ska jag då välja?
Choklad är ju det jag tveklöst gillar bäst, men det är ju så himla mycket kalorier i det. Lösgodis känns så osäkert, eftersom jag inte vet hur mycket jag har och kaloriinnehållet. Men vad finns det annars? Inget jag vill ha, direkt.
Det enda jag skulle kunna tänka mig att köpa är sånt där naturgodis, nötter med yoghurt på. Inte för att det är "bättre" än vanligt godis (för det tror jag inte att det är), utan för att jag har varit mer eller mindre sugen på det i två veckor nu. Jag tvivlar dock starkt på att de har det i den där lilla Konsum-affären vi ska till.
DJUP SUCK. När jag nu äter godis lär hela helgen bli förstörd, eftersom jag bara kommer vilja ha mer sötsaker efter det. Faaaaan.
Onsdag, efter idrottslektionen. Eller jag kanske ska börja på själva idrotten. Eller längre tillbaka ändå.
En tjej i klassen har mådde dåligt, och var därför inte i skolan på ett tag. Efter ett par veckor började vissa av killarna i klassen kommentera det. Så himla onödigt och respektlöst. "Hon är väl hemma och skär sig", sa en av killarna en gång. Ursäkta mig, men vad är problemet? Inte fan gör man sig väl rolig över att någon annan mår dåligt?
Den här tjejen kom tillbaka till skolan igen för några dagar sedan. Och igår på idrotten, när vi spelade streetbasket (två i varje lag), blev det hon och jag som fick vara på lag. Vi har inte pratat så mycket, men visst har vi väl växlat några ord då och då. Men det är oviktigt. I alla fall, jag upptäckte att hon hade skärsår på armlederna. Det ÄR hemskt att se att andra har gjort så mot sig själva, även om man knappt känner dem. Men jag vet ju att hon mår dåligt. Hon verkar inte heller överdrivet benägen om att dölja det (för då skulle hon troligtvis inte ha kortärmade tröjor), men det är ju helt upp till henne. Inget jag ska lägga mig i. Grejen är bara den att jag antar att de flesta vet om det.
Och det är därför jag blir så sur på de här människorna som säger så korkade saker.
Vi hade matte. Eller rättare sagt - vi satt i klassrummet och väntade på att mattelektionen skulle börja. Fyra av klassens killar hade en (inte precis diskret) diskussion om att skära sig. En av dem gjorde sin jäkla "skär-sig-i-armen-med-miniräknaren-charad". Jag minns inte alls vad de sa, men de skrattade mycket i alla fall. Förnedrande skratt, som att de var mycket bättre än alla som skär sig.
Okej, de får väl diskutera vad fan de vill. Men nu råkade det ju vara så att den här tjejen satt EN METER framför. En ynka meter, och det var som att de bara förnedrade henne totalt. Pratade (skrek) skit rakt bakom ryggen på henne. Som att de var mer värda än hon är.
De måste ha vetat om att hon skär sig. Och hon kan inte ha undgått att höra.
Jävla idioter.
Egentligen tror jag faktiskt inte att hon bryr sig allt för mycket. Men ändå, det var hemskt att se och höra.
De förstår verkligen inte. Jag säger inte att jag gör det heller, men mer än dem i alla fall.
Jag har inget emot de här människorna, de är egentligen snälla, men de borde hålla käft om saker de inte vet ett skit om. Även bulimi har diskuterats, mer eller mindre oseriöst. ("Jag tycker att bulimi är roligt!")
Man bör kanske vara lite försiktig med vad man säger, eftersom man aldrig vet vems tår man kan tänkas trampa på.
Och bara för det måste jag väl säga att jag inte var allt för seriös när jag skrev "NV-nördar" i en av de första meningarna i detta inlägg. NV-nördar är vi ju allihopa.
Så sa en kille i klassen för ett par dagar sedan när vi hade gruppdiskussioner på biologin (vi råkade komma in på knäckebrödshål när vi skulle prata om ozonhålet).
Det är nästan så att man skulle kunna tro att det är vad han lever av, så smal som han är. Men retligt nog äter han massor av godis, pizza, chokladbollar och allt vad det nu är. Han är fet på innuti, i hjärnan, men inte på utsidan. Av någon anledning stör jag mig på såna personer. Kanske för att jag själv dkulle vilja vara sådan? Tänk bara, att aldrig bry sig ett skit om vad man äter och ändå inte gå upp ett gram i vikt.
Livet är orättvist.
Jag som hade planerat så bra. Sluta skolan fyra, komma hem strax efter och sedan äta middag kvart i fem (vi äter alltid så tidigt på torsdagar). Jag skulle ju inte behöva äta något innan middagen.
Vi fick sluta tidigare = jag kom hem tidigare = jag var hungrig = jag åt ett äpple.
Men ett äpple... det lär väl inte vara så farligt, förutom att jag har svikit mig själv. Eller? Jag ligger ju ändå på samma kaloriintag som jag brukar göra vid den här tiden på dagen. (Tack och lov för att det var äcklig mat i skolan så att jag bara kunde äta en knäckemacka + liite mos)
Så kan det gå när man har sovmorgon och är ensam hemma... Nu måste jag äta litelite i skolan och typ en normal middag hemma (för annars kommer mamma döda mig). Inga jäkla mellanmål!
Jag är så fet att jag bara vill försvinna.
Idag var det då dags för ännu en idrottslektion. Hata, hata, hata!
Det är skitsvårt att försöka gömma benen för alla andra, men inte lika svårt som det var förra veckan (när vi var på gymmet) i alla fall. Ändå kändes det hundra gånger värre den här gången. Kanske för att min kompis upptäckte att jag gör sådär (inte skär mig, nej... jag vet inte vad jag ska kalla det) förra veckan, och för att jag verkligen inte vill att hon ska se det igen. Jag menar, det ser ju fasen värre ut nu än då!
I alla fall, jag fick lite smått panik när jag skulle byta om och började skaka samtidigt som jag försökte ta av jeansen och sätta på mig gympabyxorna. Sen satt jag och bara skakade i nästan fem minuter efteråt.
Idrottslektionerna måste vara något av det värsta jag vet.
Sen vaknade jag och trodde att jag verkligen hade ätit de där chipsen. Det kändes verkligen så! Så jag låg och hade ångest en stund, innan jag fattade att det bara var en dröm. Tack och lov.
Jag har ätit ett äpple och nu sitter jag här och hatar mig själv. Onödigt, onödigt, onödigt.
Jag antar att jag borde plugga kemi nu, men jag fattar verkligen ingenting. Kemi B är bara så... hemskt.
Jag menar, hallå! Hon började tjata om att jag inte äter tillräckligt mycket och att jag snart skulle bli sjuk och behöva åka till doktorn och få dropp.
HAHAHA.
Jag äter verkligen tillräckligt mycket. Absolut inte alldeles för lite!!
Sen så ville jag inte ha broccoli heller, eftersom jag råkade se hur jäkla mycket smör mamma hade på dem. Helt sinnessjukt! Hon stod i flera timmar och hällde ner flytande margarin ur den där flaskan.
Okej, överdrift, men det var ändå alldeles för mycket smör för att jag skulle vilja äta det.
"Varför vill du inte ha broccoli då? Du åt ju det häromdagen?", sa hon. Tss, som om jag absolut måste vilja ha något idag bara för att jag åt det för ett par dagar sedan...?
Helst vill jag nog ha banan, men det känns som att det blir för mycket kalorier då... Visserligen tänkte jag bara ta litegrann, men ändå.
Jag har i alla fall fått för mig att det är bra om jag äter någonting ikväll, eftersom vi har fysikprov imorgon bitti. Om jag är hungrig på morgonen (vilket jag brukar vara när jag inte har ätit något efter middagen, och idag åt vi extra tidigt, halv fem!) blir jag hungrig så fort efter frukosten. Och om jag är hungrig kanske jag inte kan tänka så bra på provet.
Nej, nu ska jag sluta ge mig själv ursäkter för att äta. Och jag har en liten stund på mig att fundera över hur jag ska göra; jag har bestämt mig för att äta den där gröten klockan sju. Det är ju mer än en timme kvar :)
Jag är uttråkad. Och vad gör jag när jag är uttråkad? Jo, äter.
Men inte nu! Trots att jag har tråkigare än tråkigast. Trots att jag är lite hungrig.
Och jag kommer inte äta mer idag heller. Har redan borstat tänderna, och då är risken ganska minimal.
Yey!
Mitt problem just nu är bara att jag inte vet hur mycket kcal jag ska räkna lunchen som... gah. Drygt en tallrik soppa + ett knäckebröd på 60 kcal.... eh. 200-300 kanske?
Gårdagen gick hyfsat bra, ca 850 kcal. Ingen överätning i alla fall.
Hoppas att det går bra idag också.
När jag och pappa övningskörde igår åkte vi till affären för att köpa müsli till mig. Seriöst, nästan alla innehöll russin! Jag som hatar russin (och orka sitta och peta bort, haha). Jag stod och läste på alla müslipaketen i hela affären ungefär för att hitta det bästa. Den fick ju inte innehålla massa socker heller.
Till slut hittade jag någon med persika och hallon, 79% fullkorn (tror jag) och utan tillsatt socker. Great :)
"Idag ska jag inte äta några mackor eller saker som innehåller massor av socker."
Så lät det imorse. Och det gick ju bra fram till middagen, som var varma mackor. Okej då, det fick väl gå.
Men sen har det bara gått käpprätt åt helvete. Två mackor, divestivekex, några Polly-godisar och en klubba har jag tryckt i mig.
Jag är så äcklig att det inte är sant!!
Jag hatar mig själv så jävla mycket just nu. Mer än vanligt.
Dessutom har jag ätit mackor. Fyfan vad jag kommer gå upp i vikt nu. Fet, fet, fet!
"Jag såg ditt ben idag.."
Orden slog mig som ett knytnävsslag. Hon vet. Hon vet. Fan, jävla skit!!
Jag visste att någon skulle få reda på det idag. Jävla skit-omklädningsrum där man inte kan gömma sig på något sätt! Varför var vi tvugna att vara där just NU, när det ser som värst ut?
900-1000 kcal idag. Varken bra eller jättesuperdåligt. Och jag ska inte äta något mer idag, så det så. Om jag blir allt för hungrig får jag väl dricka te, det hjälper.
Imorgon är det onsdag. Det innebär idrott... men inte vilken idrott som helst. Den här gången ska vi ha spinning på ett gym som ligger en bit ifrån skolan. Ett gym med små, trånga omklädningsrum som gör att det inte finns en chans att jag kommer lyckas dölja de röda märkena och såren på benen. Ännu mindre chans att ingen kommer se såren på armen. Fan också!
Jag har gnuggat på armen som en idiot de senaste dagarna, i hopp om att de knappt en vecka gamla såren ska försvinna. Men nej, de är sega jävlar som envisas med att sitta kvar. Skit, skit, skit, skit.
Inte nog med att tjejerna kommer se - killarna lär ju också göra det. Det är ju inte recis så att det går att dölja? (och jag vägrar att ha långärmat)
De lär ju tycka att jag är knäpp, de med sina skära-sig-skämt. Omogna idioter.
JAG SKÄR MIG INTE.
Nu kan jag knappt övertyga mig själv om att det är sant längre, men jag försöker. Och jag tvivlar mer och mer för varje dag som går.
Jag skär mig inte. Eller...?
Jag älskar att expreimentera med mat, haha. Speciellt havregrynsgröt. Idag la jag en klick på en plåt och körde in det i ugnen. Det blev som en slags kaka, ungefär. Fast den smakade gröt. Och jag hade för dåligt tålamod, så den blev lite degig innuti. Men tja, man måste ju testa för att se hur det blir :)
Mamma tyckte att jag var knäpp.
Mamma och pappa var på kalas. Jag ville inte äta rostbiff och potatissallad, så jag la upp lite av potatissalladen på en tallrik och slängde den. Sen ställde jag tallriken i diskhon. Tadaa, en fejkad måltid och liiite dåligt samvete.
Istället åt jag en portion havregrynsgröt. Om jag kunde välja skulle jag bara äta gröt, yoghurt och kanske mackor hela tiden.
Idag har jag knappt gjort någonting annat än tittat på tv, gått till stan och köpt te samt suttit vid datorn. Blöh!
Imorse roade jag mig med http://www.kolladinfrukost.se, haha. Jag vill gärna veta hur mycket kcal de tycker att man egentligen ska äta till frukost. Rätt mycket i alla fall.
Nu sitter jag och läser här. Sida ut och sida in. Det är faktiskt rätt kul (och det dödar lite tid...).
Jag vaknade halv sju idag och gick upp och åt godis. Ca 10 bitar, lösgodis. Vad är mitt problem? Det lär ju knappast vara normalt att gå upp så tidigt bara för att man vill ha godis...? (speciellt inte när man redan är så fet som jag är)
Sen åt jag även en knäckemacka och en riskaka, ca 80 kcal tilsammans. Och så drack jag en kopp te, bara för att det får mig att sluta äta ibland.
Nu känns det ganska mycket skit. Jag har ingen aning om hur många kcal jag kan räkna min "frukost" som. 200? 300? Waaah!
Men nu känner jag mig ändå peppad till att inte äta så mycket under resten av dagen. Jag slipper följa med på kalaset idag, wiho! Istället fick jag för mig att jag vill gå och köpa te. Det ska jag göra. Och kanske någon yoghurt, om det finns. Naturell, 0,5% fett istället för 3% som mamma alltid köper. Den är för fet (och det säger jag faktiskt för att jag inte tycker om smaken. Den ekologiska på 3,8-4,5% är ännu värre). Men men, det är inte ens säkert att de har just den yoghurten jag vill ha på Willys.
Macka, riskaka och digestive-kex.
Vaaaaaarfööör?
Jag fick alldeles nyss reda på att vi ska åka på kalas till min farbror på lördag (hans fru fyller visst år - VAFAN, jag trodde att hon fyllde på sommaren!?). Hela min värld rasade just samman.
Dels hatar jag att vara där; massa jobbiga vuxna människor, småbarn, "låtsaskusiner" i min ålder och några år äldre.
Jag pratar aldrig med någon. Kan det bli värre?
För det andra är det ju liksom KALAS.
Lunch: Acceptabelt.
Mellanmål: SKJUT MIG.
Middag: Mackor istället för pizza, som pappa och syster åt. Bra att slippa pizzan såklart, men ändå... fy på mig.
Dålig dag och jag känner mig som världens fetaste. Jag ÄR världens fetaste.
Jag kan inte stoppa mig själv längre.
Imorgon är det onsdag, vilket innebär att vi har årets första idrottslektion. Jag vill inte. Det är så hemskt!
Och den här dagen har redan gått käpprätt åt helvete. Skjut mig, tack.
I drömmen fick vi tillbaka något idrottsarbete (som vi inte har gjort i verkligheten). Min kompis fick MVG, jag fick bara G.
Jag vet inte riktigt om det var för att jag var besviken eller om det var för att jag kände mig så dålig i jämförelse med henne (ja, jag jämför mig alltid med andra), men helt plötsligt fick jag världens panikattack i drömmen. Jag bara satt i omklädningsrummet, försökte låta bli att gråta och kunde knappt andas. Jag kände mig så jäkla dålig.
Av någon anledning hade jag bara tagit av mig byxorna halvvägs (när jag höll på att byta om, antar jag). Alla i klassen stod och tittade på mig och jag brydde mig inte ett skit om att de såg såren på mitt lår.
Allt kändes så verkligt. Som om det skulle kunna hända på riktigt.
Det är faktiskt få saker som får mig att känna mig så otroligt värdelös som fysik. Jag menar allvar.
För det första: jag fattar aldrig någonting.
För det andra: min kompis vet nästan alltid hur man ska göra. Och om hon inte vet så knappar hon bara lite på miniräknaren, och så får hon rätt svar. Bra att hon fattar, såklart, men det känns ju inte bättre för mig. Jag som alltid ska vara bäst.
Jag kan inte ens klara av en enda jävla uppgift. Inte ens när vi har gjort en exakt likadan på tavlan precis före och läraren säger "Ja, och på nästa uppgift är det ju bara att göra precis likadant. Det ska väl inte vara några svårigheter."
Alt jag gör blir alltid fel, eftersom jag inte vet hur jag ska göra. Och om jag på något mirakulöst sätt förstår hur man ska räkna blir det ändå fel.
Jag tror att mitt problem är att jag ger upp redan innan jag öppnar fysikboken. "Det är ingen idé att jag försöker, eftersom jag ändå kommer misslyckas". Fel inställning, ja. Men hur ska jag kunna ha rätt inställning, när hela jag är fel?
Min kropp sriker nej.
Ändå tar jag den där extra mackan, trots att jag egentligen inte alls vill.
Vad är det för fel på mig?
Räknar ut dagens kaloriintag. Räknar om. Undrar om det verkligen kan vara möjligt?
350 kcal. Jag tror det knappt själv, men jo, det är sant.
För att vara jag är det alldeles ovanligt lite. Och det känns bra.
Men jaja. Bara man inte hittar hit från andra bloggen så är det lugnt. Bara inte folk jag känner läser det här.
Jag har gjort bort mig som tusan. Skulle svara på en kommentar i den här bloggen och råkade skriva in adressen till min andra blogg. Helvetehelvetehelvete.
Tänk om någon fattar att det egentligen skulle komma härifrån? Och vet vem jag är?
Jag är verkligen galet rädd för det.
Bara för att jag inte fick hem ett par filmer?
Nej. Jo. Kanske.
Bara för att det är de där jävla filmerna jag har levt för att få halva lovet. Och så kommer de inte.
Allt bara rasade ihop på en sekund.
Nu har jag väntat och väntat i en timme på att posten ska komma. Patetiskt. Det kommer ändå inte vara något till mig, jag kommer bara bli besviken.
Men jag såg en postbil nyss! Visserligen långt bort och från fel håll än vad den brukar komma, men ändå!
Fan vad töntig jag är.
Gjorde i ordning en halv portion havregrynsgröt och åt 2/3 av den. Det innebär alltså 1/3 portion, 40 kcal.
Idag hoppas jag verkligen att filmerna jag beställde från ginza.se kommer! Det var ju nästan två veckor sedan... eller lite mindre, kanske. Jag tror dock inte att jag får hem dem idag, eftersom de blev skickade igår (och då var det väl röd dag?). Blöh. Jag ville ju så gärna ligga och titta på dem nu under lovet, när jag ändå inte har någonting annat för mig. Besvikelse.
Här är en bild på mig... blöh. Jag vet inte ens varför jag laddar upp den. Kanske för att jag faktiskt blev lite nöjd med håret, trots allt. Förut var luggen mer bara som en lång snedlugg.Jag springer och tittar mig i spegeln stup i kvarten för att titta så att håret ligger bra... haha.
Förresten så kom jag på efter att jag varit hos frisören hur pinsamt det var att hon som klippte mig höll på med mitt hår. Det är helt flammigt/fläckigt! Tonade det för några dagar sedan, och mamma slarvade så att på högra sidan är det inte lika mycket färg som i resten av håret och luggen är lite randig. Jobbigt att en frisör ska behöva se det. Men det kanske inte syns så mycket trots allt... jag vet inte.
Nej, nu ska jag sluta tjata på om mitt hår! Jag kommer förmodligen ångra att jag la upp bilden, men whatever. Om någon jag känner skulle råka hitta hit skulle de väl ändå förstå att jag är jag. Och läsarantalet till den här bloggen är inte stort vill jag lova, så det är nog okej ändå :)
Jag tog med bilden och visade frisören. Det gick bra och jag fick luggen ungefär som jag ville. Lite lång kanske, men hellre för lång än för kort. Det är bara att klippa av lite om jag känner för det.
Det var däremot inte särskilt trevligt att sitta och titta in i spegeln. Jag såg helt sjukt fet ut! Usch usch.
Just nu är min mage helt rund och äcklig. Jag är fetast i världen.
Det är vad jag känner mig just nu.
Istället har jag ätit massor av vitt bröd idag. Och då menar jag jättevitt.
Jag åt just en halv tekaka, till exempel.
Innehållsförteckning: vetemjöl, vatten, socker.
LYCKAT!
Jag hatar att klippa mig! Dels för att jag aldrig blir nöjd (håret blir alltid för kort och fult), dels för att det är jobbigt att ha en främmande männsika som håller på med en, dels för att jag alltid är så jävla ful och måste sitta och stirra på mig själv i spegeln en halvtimme i streck.
Jag lovar, jag är verkligen fulare än vanligt när jag klipper mig (och då är det illa!). Håret är platt - jag som hatar att ha platt - och så sätter ju frisören upp det med sina klämmor och grejs. Jag klarar inte av att ha uppsatt hår. Gissa varför? Jag är för ful.
I alla fall, jag planerar att klippa kortare snedlugg än vad jag har, så att det blir lite mer som en pannlugg. Mamma har tvingat mig att skriva ut en bild som jag printscreenade från någons bilddagbok.
Fatta hur dumt det känns! Jag kommer där med en bild på en tjej jag inte känner, och som inte har en aning om att jag har tagit hennes bild. Så kan jag ju inte göra!
Dessutom är hon snygg (och smal). Jag har fått för mig att frisören kommer tro att jag kommer tro att jag kommer se lika bra ut som tjejen på bilden bara för att jag klipper samma frisyr som hon har. Typ "Jag vill se ut som hon! Klipp likadan frisyr!".
Nej, fy. Jag oroar mig för mycket. Jag har ju i alla fall inte samma hårfärg som hon på bilden i alla fall. Hennes hår är blont och mitt är brunt. Vilken tur.
Jag är värdelös.
Mitt liv är värdelöst.
Allt jag försöker göra blir bara värdelöst.
Mina så kallade fotografier är galet värdelösa.
Min blogg är värdelös. (Jag syftar främst på min andra, oanonyma blogg. Att den här är värdelös är ju helt självklart.)
Mina tankar är värdelösa.
Som sagt: hela jag är värdelös.
