coloured

Det är faktiskt få saker som får mig att känna mig så otroligt värdelös som fysik. Jag menar allvar.
För det första: jag fattar aldrig någonting.
För det andra: min kompis vet nästan alltid hur man ska göra. Och om hon inte vet så knappar hon bara lite på miniräknaren, och så får hon rätt svar. Bra att hon fattar, såklart, men det känns ju inte bättre för mig. Jag som alltid ska vara bäst.

Jag kan inte ens klara av en enda jävla uppgift. Inte ens när vi har gjort en exakt likadan på tavlan precis före och läraren säger "Ja, och på nästa uppgift är det ju bara att göra precis likadant. Det ska väl inte vara några svårigheter."

Alt jag gör blir alltid fel, eftersom jag inte vet hur jag ska göra. Och om jag på något mirakulöst sätt förstår hur man ska räkna blir det ändå fel.

Jag tror att mitt problem är att jag ger upp redan innan jag öppnar fysikboken. "Det är ingen idé att jag försöker, eftersom jag ändå kommer misslyckas". Fel inställning, ja. Men hur ska jag kunna ha rätt inställning, när hela jag är fel?