- vågen fungerar igen.
Jag kom på att vi har fler batterier längst ner i kylskåpet (inte bara i dörren, där jag tittade först). Hel överlycklig blev jag när jag upptäckte att vi hade den sortens batterier som behövs i vågen.
Nu har jag bytt batteri och vägt mig. Underbart.
Inte min vikt alltså (den är på den där jävla mittemellan nivån - varken (relativt) mycket eller lite), utan att jag äntligen kan väga mig igen.
Nu vill jag ut på promenad, men det snöar (?) massor, så jag antar att jag får skippa det. Det är för tidigt för vinter!
- it's open
- halloween
- slut på batterier. slut på mitt liv.
Jag vågar inte be pappa att byta batterier, vilket jag ju måste om jag ska kunna väga mig igen. Vi har inga sånna batterier som behövs hemma. Fanfanfan.
Fast å andra sidan vågar jag inte väga mig. Jag är säker på att vågen skulle visa mer än den någonsin har gjort tidigare, så mycket som jag har ätit de senaste veckorna.
JÄVLA SKIT OCKSÅ!
- om jag kunde drömma
Jag väger mer än jag borde. Min jeansstorlek är så sjukt mycket större än vad jag önskar att den var.
Jag skulle vilja väga 45 kg. Jag skulle vilja kunna använda jeans i storlek 25.
Fan, jag vet att det aldrig kommer gå.
Höfter kan inte "sjunka ihop" va? Om man inte räknar med att man tar bort allt fett som sitter på dem? För mina är bredare än en lastbil med bred-last-skylt.
- stop
Jag tänkte försöka låta bli att äta mackor ett tag nu. Flingor går väl bra, men inget bröd.
Det första jag gör imorgon bitti kommer säkert vara att äta en jävla macka. Fyfan vad värdelös jag är.
- i'm stuck. forever.
Jag äter mest hela tiden, kan bara inte sluta. Jävla äckel.
Förut när jag fick sånna här "ät-perioder" gick de i alla fall över efter några dagar, men ärligt talat så tror jag inte att jag någonsin kommer kunna ta mig ur det här.
Jag är fast i ett jävla mat-träsk för alltid.
- what if i told you?
Funderar, resonerar och undrar vad som skulle hända om någon fick reda på det där som jag hakat upp mig på. I min fantasi säger det bara poff och alla är borta innan jag ens har hunnit blinka, men den realistiska delen av mig förstår nog att det inte skulle bli riktigt så. Då tänker jag på vad alla skulle tänka och tycka istället, vilket nästan är en ännu värre tanke.
Jag vill slippa tro att varje gång blir den sista, slippa undra när de upptäcker. Vill inte få ångest och inte kunna släppa det ur tankarna varenda gång någon pratar eller skriver om det.
Den här gången har jag verkligen hakat upp mig extremt mycket. Frågan är om någon ens skulle bry sig om de fick veta? (JA, JA, JA!)
När jag tänker efter har nog de flesta redan upptäckt. Fan då. Misslyckat var ordet.
- sunday
- groteskt
Jag skyller på att vi har fysikprov imorgon, och att jag därför behöver energi. Lika bra att lagra upp?
Knappt någon ångest i alla fall, än så länge. Det kommer nog snart, skulle jag gissa.
- fruktsallad
Till frukost imorgon vill jag göra fruktsallad på äpple, banan och clementin. Det skulle bli bra (alla tre fruktern är små). Vi får väl hoppas att jag inte är överdrivet sugen på kolhydrater imorgon bitti.
- då är jag värdelös
Då sitter jag här med ångesten, ett par tusen kalorier senare. Säkerhetsnålen åker fram, rispar mot låret. Kanske kommer det lite blod, om jag har tur.
Det slutar med att jag får gigantiska, röda märken på benet som garanterat kommer synas när jag byter om till idrotten imorgon. Det kommer förstås ge mig ångest över idrotten mer än maten. Men idrottsångesten måste fan vara värre. Om jag äter för mycket rör det bara mig, men om någon ser mina sår vet de ju. För all framtid.
Det är meningen att jag ska vara bra på fysik nu. Energiprincipen kan dra åt helvete, här är det ångestprincipen com gäller:
"Ångest kan varken förstöras eller nyskapas, bara omvandlas"
- då vill jag kräkas
Jag blev glad varje gång jag spydde mer. Det kändes bra, som en lättnad att bli av med allt som låg i magen.
Jag vill inte spy på riktigt. Bara ibland. Men det spelar ingen roll, jag kan ändå inte. Varför gör det mig arg, att jag inte spyr när jag vill?
- te
Har just druckit en kopp te och ska inte äta något mer idag. Sist jag sa så höll jag det inte. Det blev en knäckemacka och yoghurt+flingor om jag inte minns fel. Men idag blir det inte så. Det får inte bli så.
- lycka
"Vad tycker du om? Vad gör dig lycklig?", frågade han.
Mitt impulsiva svar var "Att se vågen visa mindre än dagen innan, att gå ner i vikt".
Fan! Så får det ju inte vara! Min lycka beror av siffrorna på vågen. Det är sant.
Edit: Herregud. Nu sa jag det också. Jag skakar.
- leggings vafan
Imorgon ska jag ha leggings och nåt linne till skolan, hade jag tänkt. Fyfan, mina lår kommer dallra så fort jag går. De kommer bli minst en halvmeter breda när jag sitter. Min röv kommer ta upp hela korridorerna.
Varför gör jag ens såhär mot mig själv? Jag kommer gå och oroa mig hela dagen för att jag är skolans största tjockis.
- control
Jag bara äter och äter, hela tiden. Hatar det, vill verkligen sluta hålla på som jag gör.
Kontrollen räcker inte till.
Fan. Jag har inte ens tänkt den tanken förut, att all kontroll rinner mig ur händerna.
Jag måste ha kontroll. Utan den är jag ingen.
- resultat
Jag tvekar en stund, och ställer mig sedan försiktigt på vågen, rädd för vad den kan tänkas visa. Tänk om jag väger mer än för en vecka sedan? Tänk om jag inte har gått ner alls?
Sifforrna på vågen skulle hur lätt som helst kunna få hela min värld att rasa samman. Inte ens en halv sekund skulle det ta.
När jag tittade ner såg jag till min lättnad att jag inte hade gått upp, och jag stod inte längre kvar på samma vikt som innan min vågfria vecka. Jag vägde 1,8 kg mindre än senaste gången jag kollade, dvs. onsdag kväll. Lycka. Äkta lycka.
- flash
Tisdagskvällar innebär ångest, och igår var inget undantag.
Ångest över idrotten, ångest över engelskaredovisningen. Mest idrotten, såklart.
När blev det såhär? Sen när tycker jag att en vanlig idrottslektion är mycket värre än att stå och prata inför hela klassen, vilket jag är livrädd för?
Jag har ju alltid avskytt allt som har med skolidrotten att göra, men tidigare var det främst lektionerna jag ville slippa. Nu vill jag bara låta bli att byta om. Speciellt nu, idag, denna vecka, denna månad, alltid. Men nej, idag var det hemskt.
Rivsår på benet. Nya, klarröda, relativt många rivsår. Lycka till att försöka dölja dem?
Jag vet inte om någon såg. Jag hoppas inte. Det hade varit hemskare än hemskast. Pinsammare än pinsammast. Värre än värst.
Nu när allt det här är över är jag glad. Det är ju trots allt en hel vecka kvar tills nästa ombytestillfälle.
- glad. nästan.
Seger.
Jag har inte överätit särskilt mycket idag, vilket faktiskt är vad jag kämpar för mest just nu. Ligger väl runt 1000 kcal, och trots att jag vet att jag kan SÅ mycket bättre är jag hyfsat nöjd. Bättre än de senaste dagarna i alla fall, det är ju alltid något.
- våghelvetet
Jag blev trött på att vågen visade de där jävla mittemellansiffrorna. Varken mycket eller (relativt) lite, utan något däremellan. Det måste vara det mest opeppande som finns - att stå kvar på samma jävla skitvikt flera dagar i rad. Jag vill ner, ner, ner!
När vågen visar mindre än vanligt blir man peppad att gå ner mer.
När den visar på tok för mycket rasar hela världen samman. Det är som att få ett slag i magen, men man blir i alla fall (oftast) så äcklad av sig själv att man äter mindre.
När ingenting händer med siffrorna blir man otålig och orkar inte bry sig om att äta "rätt".
Ska väga mig igen tidigast på torsdag morgon. Om jag vågar.
Nu vill jag bara gråta.
- sandwich
- fetast i världen
Så jävla äcklig är jag. Så fet.
Döda mig, tack.
- ångest x tre
Ångest över att jag borde plugga.
Ångest över ångesten.
För stor ångest för att jag ska kunna göra något åt allt det ovanstående.
- drowning in imperfection
Ångestsöndag.
Jag har ätit så jävla mycket äckel idag, kan inte ens skriva upp det. Fan.
Har just varit ute på promenad i 40 min nyss, och i ca 1½ timme tidigare idag (dock gick jag inte hela tiden, då jag hade med kameran och fotade).
Promenaderna gör det inte bra.
Ångesten försvinner inte.
- let me out
JAG. MÅSTE. GÅ. PROMENAD.
Känner verkligen att jag måste ut och röra på mig, orkar inte sitta här och låta ångesten kväva mig. Snart kommer den, jag lovar.
- so cold
Man förbränner ju mer kalorier när man är kall, för att det går åt mer energi för att värma upp kroppen. Jag slår vad om att det nästan är försumbart, men det bryr jag mig inte om. Det känns skönt att veta att man gör någonting, även om jag bara blir av med en kalori mer än vanligt.
- rubriklös
Tjejen på bilden ser inte ut att vara sådär jättesmal, men ändå är hon snygg.
Vissa är bara naturligt fina, trots att de inte är helt superskinny. Fan att jag inte är en av dem!
Fet och ful är vad jag är. Om jag skulle lyckas - OM! - bli smal skulle jag vara smal och ful. Hellre det.
Men hon är ju absolut inte fet!