- då är jag värdelös

Jag känner på mig att jag när som helst kommer gå ner och ta en macka. En blir två, två blir tre och BOOOM, det går inte att sluta.

Då sitter jag här med ångesten, ett par tusen kalorier senare. Säkerhetsnålen åker fram, rispar mot låret. Kanske kommer det lite blod, om jag har tur.

Det slutar med att jag får gigantiska, röda märken på benet som garanterat kommer synas när jag byter om till idrotten imorgon. Det kommer förstås ge mig ångest över idrotten mer än maten. Men idrottsångesten måste fan vara värre. Om jag äter för mycket rör det bara mig, men om någon ser mina sår vet de ju. För all framtid.

Det är meningen att jag ska vara bra på fysik nu. Energiprincipen kan dra åt helvete, här är det ångestprincipen com gäller:
"Ångest kan varken förstöras eller nyskapas, bara omvandlas"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0