- water, please

Fy på mig, jag dricker alldeles för lite. Idag har jag bara druckit ett (inte allt för stort) glas vatten och nu börjar huvudvärken komma. Varför blir jag aldrig törstig?

- dröm

Inatt drömde jag en hemsk dröm. Eller, den kändes faktiskt mer... bra, jag gillade den. Det hemska är väl att jag inte alls tyckte att den var hemsk.

Klockan var tjugo i ett på natten (ofta man drömmer så detaljerat?) och jag skulle egentligen hem till en kompis och vara med henne och en till. Istället satt jag på en parkering på stan, under en trappa, och skar mig. Först i benen, sen i handflatan, sen i armen. Det blödde, och jag gillade det. Gillade att se blodet.
Sen kom en man i en bil och sa att jag skulle gå därifrån. Jag lydde inte.
Helt plötsligt var jag i en säng och skulle försöka torka bort blodet som rann på benen, men det slutade aldrig blöda. Inte mig emot, jag tyckte ju om att se det.

Det är väl ungefär vad jag minns, lite nedkortat. Något med den där drömmen - stämningen, känslan, var bara bra. Det var en mysig dröm. Hur konstigt det än låter.

Det måste vara galet tråkigt att läsa om drömmar, men jag ville bara skriva av mig litegrann.

- omkulltacklad

Idrotten idag var faktiskt inte riktigt så hemsk som jag trodde att den skulle vara. Vi spalade innebandy på helplan, och duktig som jag är lyckades jag vara avbytare i nästan 20 min. Mycket bra att slippa spela.
När jag väl var ute på plan en gång blev jag omkulltacklad av en kille i klassen vi har idrott tillsammans med. Han var lång och inte direkt den smalaste och vägde säkert dubbelt så mycket som jag, så jag hade ingen chans att stå kvar när han kom springande mot mig. Det kändes som att jag bara flög iväg och landade på marken, haha.

Nästa idrottslektion ska vi vara i badhuset och simma. Inte en chans att jag har badkläder på mig, det säger jag bara. Jag och två kompisar har redan planerat sedan länge att inte vara med. Tur att jag inte är den enda som vägrar bada i alla fall.

- jag undrar hur jag ska överleva

Mamma hade inte köpt någon semla idag. Tack och lov.

Nu sitter jag här med ångest. Har just ätit något jävla bröd, varför? Det var ju bara så totalt onödigt! Att jag alltid måste vara så korkad. Antar att jag har fått i mig ca 1000 kcal idag. Möjligtvis lite mindre.
Jag hatar mig själv.


Imorgon har vi idrott också, åååångest. Skolidrotten är något av det värsta jag vet. Dessutom tror jag att vi ska spela innebandy - det värsta av allt vi gör på idrotten. Jag springer mycket, mycket hellre den där jäkla mördar-hinderbanan som man dör efter två varv på (och man ska springa tolv...) eller orientering (som inte alls är orientering eftersom kontrollerna alltid sitter på samma ställe. Det gäller bara att springa så fort man i skogen, som för övrigt är det mest backiga stället jag känner till). I alla fall, innebandy är värst.
Jag har alltid hatat innebandy.
I femman sprang jag ner och gömde mig i omklädningsrummet för att jag inte ville vara med. I nian började jag typ tjuta bara av tanken på att behöva gå ut på planen och spela. Och sist vi hade innebandy gav läraren mig och en annan tjej i klassen någon jävla PRIVATLEKTION om hur vi skulle springa och ta bollen och massa skit. Hallå, jag vill inte ta bollen, jag vill bara stå i ett hörn och vara osynlig!

Men men. Jag ska väl försöka överleva, trots att det är så hemskt. Bara jag ser lite upptagen ut kanske jag slipper lärarens skrik. Jag tror nästan att han gillar att skrika på mig. "Linnéa, du måste gå dit!" "Linnéa, gå på!" "Linnéa, stå inte på samma ställe som alla andra!".
Linnéa hit, Linnéa dit.
Lämna mig ifred?

- socker som inte tas upp av kroppen

Idag sa faktiskt kemiläraren någonting som fick mig att lyssna en liten, liten stund, mitt bland allt tjat om organisk kemi som man inte fattar ett dugg av.

Vissa molekyler har spegelbilder, och då är de antingen vända åt vänster eller höger. Någon slags sockermolekyl är vänd åt höger, men man kan även framställa dem som vänstervända. Då går de bara rakt igenom kroppen och tas inte upp alls. Och de smakar likadant. Det låter ju helt perfekt! Sånt borde användas istället för vanligt socker, kan man ju tycka. Tyvärr skulle det bli dyrt, men ändå.

- semmeldagen kan gå och dö


Semmeldagen imorgon.

Snälla, låt inte mamma köpa semlor som hon tycker att vi ska äta! Jag vill verkligen inte. Nej, nej, nej.
Jag vet precis hur sur hon blir om jag säger nej. Hon klagar alltid på att jag äter för lite mat. Hon klagar till och med på mig när jag inte vill ha onyttigheter som godis och kakor. Gaah.

Om hon köper en semla åt mig lär jag bli tvungen att äta. Risken är ganska stor, tror jag. Hon slutar jobbet tidigt, och åker säkert till bageriet då.

FAN FAN FAN FAN FAN FAN!

- xl? nej tack.

Idag gjorde jag något jag nog aldrig har gjort förut; jag stoppade mat i tröjfickan och gick sedan upp och slängde det.

Det känns nästan lite fel, men samtidigt inte. Mamma och pappa hade köpt hamburgerbröd, XL. De vägde fasen 90g styck! Ca 240 kcal för bara själva brödet. Lägg sedan på en stor fet hamburgare också, så skulle middagen gå på ca 500 kcal.
Jag kände bara att nej, det är alldeles för mycket. Jag lyckades smussla ner ungefär en tredjedel av brödet i fickan och nu ligger det i min papperskorg. Ha ha. Visserligen blev det kanske inte så himla mycket mindre kalorier i middagen bara för att lite av brödet försvann, men det är ju alltid något. Jag kunde inte ha undvikit det på något annat sätt. Det känns ju bra att veta att jag faktiskt gjorde någonting, istället för att bara äta och acceptera de där femhundra jäkla kalorierna.

Nu ligger jag på 800 kcal idag. Förhoppningsvis blir det inget mer. Möjligtvis te, bara.

- nutella (eller nåt)


Jag kan riktigt KÄNNA hur allt jävla socker jag har fått i mig idag omvandlas till fett på min mage. Ångest.

Var som sagt på kalas idag. Åt en kaka + en tårtbit. Tårtan var sjukt sötsliskig. Det var liksom... tårtbottnar med nutella mellan och ovanpå. Sen var det marsipan över alltihop. Det var bara... för mycket.

Jag känner mig fetast i universum. Jag är fetast i universum.

- fika

Jag lyckades slippa äta något när vi fikade nyss. Medan mamma, pappa, syster, mormor och morfar åt bullar, kokosbollar, ballerinakex, pepparkakor och marsglassar satt jag bara och drack mitt te.
Eller, morfar åt ingenting mer än en pepparkaka. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på honom, men han har i alla fall varit hos doktorn och får tydligen inte äta socker nu.

I alla fall tjatade mamma bara litegrann på att jag skulle äta. "Någonting kan du väl ta i alla fall?".
Bestämt nej.

Mormor undrade om jag bantar (varför frågar hon alltid det?). Syster nästan skrek ja, men jag sa bara att jag inte var hungrig just nu.

Jag hatar verkligen att behöva fika med folk... och imorgon ska jag på kalas. Uuuh. Jag kan nästan slå vad om att vi får en tårta med massamassa grädde och godis på. Det lär ju vara min 4-åriga kusin som bestämmer tårtan, eftersom det ju är han som fyller.
Ååh, jag vill bara vara hemma! Men det skulle vara för elakt. Okej om jag inte kommer dit när min morbrors fru/hennes barn fyller år, för dem är jag ju faktiskt inte ens släkt med. Men när det är min kusin... Jag antar att jag får försöka stå ut.

- jag som hade hoppats på en bra dag

Fick just veta att mormor och morfar kommer hit sen... fan också. Inte för att jag inte vill träffa dem, utan för att vi självklart ska fika. Mamma var till och med nere på Willy:s och köpte massor av kakor och chokladbollar och skit.
Den här dagen som skulle bli bra! Ååååh, nu känns det bara helt hopplöst. Men jag ska försöka att slippa undan, det ska jag verkligen. Jag måste åka på kalas för min kusin imorgon, och jag vill inte äta kakor två dagar i rad!

Allt kommer givetvis inte bli uppätet heller (för det var rätt mycket), så det kommer stå där i skafferiet sen och bara vänta på att jag ska äta upp det. Jävla skit också!

- sillyworld

Jag tog ett bad förut, för att fördriva tiden litegrann. Har inte badat på flera år. Jobbigt dock att man blir så himla medveten om sin kropp. Jag måste alltid klämma på magen när jag ligger ner (och annars också, för den delen), bara för att verkligen känna hur mycket fett som finns där.

Sen satt jag och tittade på På spåret med mamma och pappa och drack te. Tackade nej till choklad och nötter, trots att mamma försökte tvinga mig att ta i alla fall en chokladbit (men jag vill bara ännu hellre låta bli när hon tjatar, bara för att vara lite tvärtom sådär).
När det bara var en liten stund kvar av programmet blev jag lite hungrig och tänkte bara att jag aldrig skulle kunna somna inatt om jag inte åt något.
Jahapp, så blev den här kvällen helt fail. Ett äpple, två paranötter och några tacochips. Och med tanke på hur mycket jag har ätit under resten av dagen så är det inte okej.

- våga vägra kyla


Jag gick ut på en promenad förut. Hade verkligen bestämt mig för att INTE frysa (och att inte låta kylan bli en anledning till att inte gå min långa runda), så jag satte på mig två byxor (varav ett par var strumpbyxor, men ändå), två linnen, en stickad tröja, två vantar, halsduk. Och vinterjacka förstås.
Det var bara 1,5 minusgrader ute, men det kändes mer som att jag var klädd för 15 minus... haha. Men jag frös inte! Det blev till och med varmt och jag svettades nästan. Det har inte hänt många gånger de senaste månaderna, vill jag lova.

Jag har bestämt mig för att försöka stanna uppe länge ikväll. Längre än vanligt, i alla fall. Jag är skittrött på att vakna klockan sex varje morgon och inte kunna somna om!
Problemet är väl bara att jag inte har någonting als att sysselsätta mig med. Jag orkar verkligen inte sitta framför datorn hela kvällen, och att se en film känns också ganska uteslutet. Jag funderar seriöst på att lägga ett pussel. Wtf?

- dö


Åh herregud.
Jag har ätit så sjukt mycket nu. Jag menar det verkligen. Jag åt just så sjukt jävla mycket att jag bara vill lägga mig ner och dö.

Varför låter jag mig själv göra såhär? Varför har jag ingen kontroll?

- rabarber och grädde

Jag har köpt te idag, med smak av rabarber och grädde. Det låter ju lite underligt med te som smakar grädde? Haha. Inte för att jag tyckte att det gjorde det, men ändå. Det var faktiskt ganska gott.

Alltid när jag dricker te blir jag jättemätt, nästan illamående-mätt. Kan bero på att jag nästan tvingar mig själv att dricka upp hela koppen, men det är ju bara bra att jag känner mig mätt. Då vill jag ju inte äta någonting i alla fall :)


- jag brukar inte ropa

Ca 500 kcal hittills idag, underbart. Inte.
Men det kunde varit värre. Det har varit värre ungefär varenda dag den senaste veckan (med undantag från tisdag, möjligtvis), så jag tröstar mig med det. Trots att jag vet att jag faktiskt inte hade behövt äta allt jag har ätit idag.

Men nej, nu ska jag se framåt istället. Om jag inte äter något annat än middag sedan blir det rätt okej.
Jag vet dock inte hur stor sannolikheten är att jag kommer lyckas låta bli att äta något efter middagen. Jag lär bli sugen på något, och om det som genom ett mirakel inte skulle hända så antar jag att jag kommer bli så hungrig att jag inte kan låta bli att äta något.
Man ska inte ropa hej förrän man har kommit över bäcken, så att säga.
(Jag kände bara att jag ville använda det där ordspråket, trots att det kanske inte riktigt passar in... haha)

Vilket patetiskt inlägg.


- pepp!


Jag känner mig pepp. Ska inte äta något mer idag än måltiderna + ev. något mellanmål. Ska inte! Jag vill verkligen gå ner i vikt nu... måste gå ner i vikt.
Jag tillåter mig själv att äta ganska "normala" portioner. Det viktigaste är bara att hålla måltiderna just nu. Inget småätande, inget överätande!
Till att börja med, i alla fall.

- huvudstaden

Snart åker jag iväg till Stockholm.
Jag, mamma och syrran har gjort i ordning en varsin baguette att äta på tåget... säkert en miljon kcal i den. Och jag köpte naturgodis igår, ytterligare en mijlon kcal.
Jag försöker verkligen att inte bry mig. Inte idag!

- divided

Jag vet inte vad jag vill.
En del av mig vill sluta med allt det här. Sluta räkna kalorier, sluta ha ångest, sluta väga mig stup i kvarten.
En annan del vill bara fortsätta, bli smal.

Just nu är det mer "normalt tänkande" som styr. Jag tänker inte riktigt lika mycket på vad jag äter och jag får oftast knappt någon ångest.
Anledningen till att det har blivit såhär måste vara att jag åt för mycket några dagar i sträck. Jag orkade inte ångesten, så jag tvingade mig själv att tränga bort alla kaloritankar. Det gick rätt bra, faktiskt.

Och nu till problemet... eller ja, "problemet". Jag, mamma och syster ska åka till Stockholm imorgon och shoppa. Vi ska fixa mackor att äta på tåget (snälla, låt det finnas något annat än såna där blänadnde vita baguetter!). Det är nästan så att jag vill köpa lite naturgodis att äta på tåget också. Såna där nötter med yoghurt på, you know. Jag har velat ha såna i flera veckor.
Jag vet inte om jag ska våga köpa. Ja, jag kan äta godis. Om jag blir bjuden eller snor av mamma och pappa. Men att köpa. Där är det någonting som tar stopp. De båda delarna av mig möts, krockar. Det känns så onödigt att betala för eventuell ångest, men samtidigt vill jag ju kunna köpa godis och vara glad. Det är ju normalt.

Åååh, jag vet inte hur jag ska göra!

- over and out

Jag sitter här med en uppblåst ballong till mage och undrar vad Windows Media Player har för problem. Den envisas med att bara spela Aiden-låtar hela tiden, trots att min spellista innehåller massa annat också. Just nu har jag inte så stor lust att lyssna på Aiden. Jobbigt värre, alltså.

- gårdagen. dagen.

Gårdagen började bra. Jag var glad, kände inte världens sug efter att äta massor, var på plugghumör... osv.
Förvånandsvärt nog gick gårdagen faktiskt rätt bra också. Eller tja, relativt bra. Om man jämför med den senaste veckan.
Jag åt inte massor av saker jag inte borde, vid tidpunkter då jag inte borde. Yeey.

Den här dagen har väl inte riktigt börjat lika bra, men! Jag fick för mig att jag ville ha en rostad macka till frukost (totalt onödigt, eftersom jag redan hade ätit tillräckligt mycket). Jag satte den i brödrosten och lät den sitta där en stund. Sedan ångrade jag mig, tog upp mackan, rev den i bitar och slängde i soptunnan. Yeey igen.

- konversation

Innan jag gick iväg till badmintonhallen imorse:

Mamma: ...och så äter du ordentligt nu!
Jag: Jaa, såklart...
Mamma: Du äter alldeles för lite annars.
Jag: Nej, gör jag ju inte alls.
Mamma: Joo Linnéa, det gör du! Petar i såser och grädde och sånt. Det är inte normalt! Titta på dig, du ser alldeles ingröpt ut. *petar på min extremt fettiga mage*

Ingröpt? Det kan hon ju inte mena på allvar. Min mage står ut som en ballong.
Extra ironiskt är det ju också att jag har ätit jättemycket den senaste veckan.

Förresten, det blev ingen pizza idag (tack och lov). Istället gick vi hem till min kompis och åt köttbullar och stuvade makaroner som smakade bränd mjölk. Rätt äckligt. Vi är inte så bra på att laga mat, tror jag.

- pizza...?!

Jag tycker att jag har ätit för mycket frukost idag. Tur då att vi har friluftsdag idag och att jag dessutom måste gå hela vägen till badmintonhallen (det tar säkert 40-50 min).

Mindre tur att vi måste vara där hela dagen och förmodligen kommer behöva gå och äta pizza eller nåt. Min kompis tyckte tydligen det, eftersom det tydligen är det enda som finns där borta (vem är förvånad liksom. Den här stan har sjukt, överdrivet många pizzerior. Jag har hört att det är Sveriges pizzeriatätaste stad per invånare... skulle kunna stämma).
Pizza liksom! Jag vill inte!!!


- happyface

Jag hittade just ett papper som syster hade fått av skolsköterskan med hennes längd och vikt för olika åldrar.
Nu är hon 5 cm kortare än jag och väger 10 kg mer. Fyfan så jävla skönt det känns! Haha, jag blev skitglad. Okej att jag redan vet att jag är smalare än hon är, men nu fick jag det ju verkligen bekräftat.

Jag vill alltid vara bättre än alla andra. Och för mig är smalare lika med bättre (inom vissa gränser, såklart).
Inte så att jag tycker att folk som inte är smala är sämre människor, absolut inte! Det är bara det att jag vill vara smal, och om jag väger mindre/är smalare än andra känner jag att jag har lyckats.

- throw it all away

Hämtade en skål med några mandlar + russin och matteboken. Ångrade mig redan i trappen på väg upp till mitt rum - varför skulle jag äta det där?
Självklart struntade jag i rösterna som skrek nej. Satte mig, började plugga och åt ett par mandlar och några russin.
När jag satte på musik kände jag bara att nej, jag vill inte ha det här. Tänkte kasta ut det genom fönstret eftersom jag inte ville gå ner och slänga det, men jag når inte de översta hakarna utan stol + att det skulle komma in massa kall luft.
Det slutade med att jag gick ner trots allt. Jag är glad att jag lyckades stoppa mig själv. Jag menar, jag hade ju lika gärna kunnat äta upp allt.
Det hade ju dock varit ännu bättre om jag faktiskt hade kastat ut det genom fönstret. Mer symboliskt, på något sätt.


- entertain me!

Jag sitter och försöker hitta på någonting att sysselsätta mig med, något som får tiden att gå. Gärna utan att jag vill äta någonting.
Jag har redan pluggat och orkar inte mer just nu. Jag fotade slut på alla idéer igår. Jag städade rummet imorse (lite i alla fall...). Och att ringa efter någon kompis är ganska så uteslutet.
Mer fantasi än sådär har jag inte. Jag har ingen lust att sitta framför datorn och göra ingenting i en och en halv timme (för sedan börjar ju melodifestivalen! Inte för att det är med sån musik som jag gillar där, men man måste ju ändå se). Jag hinner ju inte titta på en film heller.

Idag har jag förresten ätit som en kossa. Inte lika illa som igår (jag har lyckats låta bli sockerprodukter), men ändå dåligt.

Jag misstänker starkt att jag hinner dö av uttråkning innan den här kvällen är slut.

- garderobsrensning


Jag håller på att städa lite i min garderob, och provade just ett par shorts jag köpte i somras.
De är för stora både i midjan och i "benhålen". Såhär stora var de inte i somras! Och typ alla mina jeans har blivit lite för stora.
Det kan ju bara betyda en sak...? :D

- don't think, just do

Okej. Idag får jag äta vad jag vill. Ungefär.
Jag visste redan från början att den här dagen skulle bli helt fail. Och jag hade rätt.
Fram till det att jag kom hem gick det ju bra. Sen bakade syrran brownies och jag var tvungen att hjälpa till. Jag smakade smet. Jag åt av browniesen när de var klara. Med vispgrädde.
Men vafan. Jag försöker att låta bli att tänka för mycket på vågen. Jag vill ju kunna äta såna där saker ibland utan att tänka på varenda jävla liten kalori, som en normal människa.

Ikväll ska vi äta pizza också. Jag ska inte får ångest.
Allt dåligt på en dag, och sedan äter jag som vanligt imorgon (förhoppningsvis klarar jag det).

Jag försöker intala mig själv att det är helt okej att äta som jag har gjort (och kommer göra) idag. Det är ju trots allt fredag. Vi har just haft ett svenskaprov som gick bra. Väldigt bra, till och med.

Tänk inte på vågen, tänk inte på vågen, tänk inte på vågen...

- enjoy the view

Det är alltid lika svårt och jobbigt. Jag tycker alltid att jag ser för fet ut i alla mina kläder, så jag hatar att bestämma vad jag ska ha på mig.

Jag ska försöka välja ut vilka kläder jag ska ha imorgon, men det går ju bara inte.
För tight. För kort. För ful. Alltid är det något fel på plaggen.

Det är såklart extra jobbigt när man verkligen känner sig fetare än vanligt, vilket jag definitivt gör nu. Och jag vet redan hur jäkla ful jag kommer vara imorgon.


Förresten så skulle jag lika gärna kunna sluta prata helt. Det är ändå ingen soom lyssnar på vad jag har att säga.


- jag vet redan

Tjock, misslyckad, fet, äcklig, värdelös. Det är vad jag är.

Morgondagen kommer bli enormt dålig. Jag vet redan exakt hur det kommer se ut:
- Normal frukost. Havregrynsgröt + ev. en knäckemacka.
- Bra lunch; vi får pyttipanna i skolan och det är så äckligt att det är helt okej att jag äter knäckebröd istället.
- Prov sista lektionen = vi slutar tidigare = jag går hem och överäter som fan. Syrran ska tydligen baka brownies också. Har jag riktig otur känner jag mig på skithumör och äter av dem.
- Pizza till middag. Faan också! Det finns verkligen inget sätt att slippa. Jag vet precis vad mamma skulle säga. Uuuh.

Jag får panik bara jag tänker på det. Det känns som att jag bara vill gråta... jag vill inte!

- you pull the trigger on your own

Jag fick just ett ryck och tänkte springa ner och hämta en macka (eller i värsta fall någon slags chokladkaka som vi har i frysen). Halvvägs ner i trappan kom jag på mig själv. Vad fan håller jag på med?
Jag sprang upp igen fortare än jag hann blinka och borstade tänderna. Nu kan jag inte äta mer idag. Ha!

- nernerner

Vågen visade 47,8 både igår morse och igår kväll. Yey.
Imorse stod den på 47,2. Lycka.
Dock lär jag ha gått upp massor nu. Jag känner mig ovanligt fet för tillfället.

- all my problems are for me

Det händer att jag klagar rätt mycket, har jag kommit fram till. Ofta gäller det mat-grejs.
I alla fall en av mina kompisar vet om att jag tycker att jag är så himla fet. Hon vet att jag räknar kalorier. För att jag typ har sagt det till henne. (Hon vet även att jag "skadar" mig själv, men det var INTE meningen att hon skulle få reda på... inte alls)

Jag måste seriöst sluta klaga så mycket. Jag ska sluta prata om mat och allt sånt överhuvud taget. Hålla allt för mig själv och sluta besvära andra.

All my problems are for me.

- vår? ja tack.


Åh, vad jag längtar till våren! Tänk att kunna gå runt ute utan massor av tjocka vinterkläder utan att frysa ihjäl... att kunna gå inne utan att frysa. Och tänk att kunna gå promenader utan att halka ihjäl sig eller bli helt mörkrädd. Ge mig vår NU!

- start!

Ååååh, jag är en idiot. Åt just sån där Start-müsli. Bara sån, ur paketet. Hur jävla dum får man vara?
Jag hade inte ätit det på flera år, tror jag. Varför vet jag inte, det har bara inte blivit så. Visserligen åt jag inte särskilt mycket, men ändå! Så himla onödigt.

Nu ligger jag på 470 kcal hittills idag. Kunde ju varit värre...

- fibrer

Haha, nu har jag ätit upp hela havregryns-påsen. Gjort gröt på den, alltså. Jag som hatade havregrynsgröt för mindre än ett halvår sedan...? Nu är det ungefär det bästa som finns.

Jag fick mamma att köpa fiberhavregryn istället för vanliga idag när hon handlade. Jag trodde att hon skulle börja tjata om att jag äter för lite och bla bla (hon gör det för minsta lilla), men hon fick mig bara att lova att jag ska dricka mer vatten om hon skulle köpa det. Hon säger att jag kommer bli förstoppad annars, haha.

Problemet är bara att jag inte tycker om att dricka. Det är bara jobbigt och jag är nästan aldrig törstig... suck. Jag antar att jag får plåga i mig eller nåt.

- första februari

Jag kom undan mycket bättre med fikat hos mormor och morfar än jag trodde att jag skulle göra, och det är jag så himla glad över.

Morfar hade blivit förlamad i halva ansiktet (det kanske går att bota, jag vet inte), så han fick inte äta massa sötsaker. Därför hade mormor rostat några mackor som han åt istället, och vi fick också ta. Klart att jag hellre tar en sån än en citronmuffins eller nåt.
Jag var ju typ "tvungen" att ta något mer (annars känns det så elakt... jag har alltid världens skuldkänslor), så det fick bli en bit mandeltårta - typ en halv centimeter bred, haha. Alla sa massor av "skämt" om hur liten min bit var... men jag sa bara att jag inte visste om jag tyckte om (trots att jag vet att jag gör det). Sen blev det en pepparkaka också. Kunde ju varit mycket värre.

- vaaarför?

Vad har världen emot mig?
Idag skulle ju bli en bra dag, utan massa socker och bröd och skit. Jag är inte alls sugen på det och skulle säkert klara av det. Men gissa vad som händer..? Vi ska åka till mormor och morfar. Säg hej till världens fika!

Åh, fan också. Jag vill inte ha. Det kommer förstöra allt. Jag kanske skulle kunna skylla på att jag måste plugga (för det måste jag ju faktiskt verkligen...), men det känns ju elakt mot mormor. Hon tycker att det är så kul när vi kommer.

Beslutsångest? Ja. Fika-ångest? JA.

Och som om det inte vore nog med allt jävla fika så ska vi äta kycklingpaj till middag. Pajdegen är ju liksom... hjälp!

RSS 2.0