coloured

Inatt drömde jag en hemsk dröm. Eller, den kändes faktiskt mer... bra, jag gillade den. Det hemska är väl att jag inte alls tyckte att den var hemsk.

Klockan var tjugo i ett på natten (ofta man drömmer så detaljerat?) och jag skulle egentligen hem till en kompis och vara med henne och en till. Istället satt jag på en parkering på stan, under en trappa, och skar mig. Först i benen, sen i handflatan, sen i armen. Det blödde, och jag gillade det. Gillade att se blodet.
Sen kom en man i en bil och sa att jag skulle gå därifrån. Jag lydde inte.
Helt plötsligt var jag i en säng och skulle försöka torka bort blodet som rann på benen, men det slutade aldrig blöda. Inte mig emot, jag tyckte ju om att se det.

Det är väl ungefär vad jag minns, lite nedkortat. Något med den där drömmen - stämningen, känslan, var bara bra. Det var en mysig dröm. Hur konstigt det än låter.

Det måste vara galet tråkigt att läsa om drömmar, men jag ville bara skriva av mig litegrann.