coloured

JÄVLA HELVETE.

Jag hade ju verkligen bestämt mig för att inte skära mig mer. Gissa vad jag gjorde igår då?

Inte mycket, inte alls. Men på armen. Jag som inte har rört armen på hur länge som helst! Och det värsta av allt: mamma kommer in precis när jag har lagt undan rakbladsbiten. Och hon ser.

Syster kommer in i rummet. Mamma ber om att få se min arm. Jag ligger på den och skriker. "Nej, nej, nej!" Min arm ligger i en vinkel som gör att ett sår döljs, men ett annat syns. Mamma kräver att få veta varför jag håller på sådär. Jag vägrar svara. Säger att jag måste sova eftersom jag har ett viktigt prov dagen därpå.
Syster konstaterar att jag har något fel.

Just när jag hade bestämt mig för att sluta. Just då, just den enda gången jag får synliga sår, måste jag såklart bli upptäckt.

Men jag ska sluta. Om jag trodde att det skulle gå hur lätt som helst får jag nog tänka om lite.
Som ett beroende är det väl inte. Jag intalar mig själv att jag kan sluta när jag vill. Men jag är bara så jäkla dålig på att stå emot min vilja. Viljan som tillhör den delen av mig själv som jag önskar inte existerade.

Men jag klarar det här. Inga problem.