- student 2010
Jag får verkligen ångest av att tänka på studenten.
Visst, det är ett helt år kvar, men ett år går fort. Läskigt fort.
Alla som man ser på bloggar och bilddagböcker som har tagit studenten har verkligen fått skitmycket presenter, haft världens studentmottagning, varit hur glada som helst och haft tre miljoner saker hängandes runt halsen.
När jag tar studenten kommer jag inte ens komma i närheten av det där. För det första kommer jag inte vara ett enda jävla dugg glad. Jag vill för helvete inte sluta gymnasiet!
För det andra kommer mina föräldrar troligen inte se min student som något sådär jättespeciellt. Att jag skulle få tonvis av presenter, blommor och meningslösa mjukisdjur runt halsen och en studentmottagning här hemma är ju bara att glömma. Speciellt det där med mottagningen. Vem skulle komma liksom? Mormor och morfar, kanske. Sen finns det fan ingen mer.
Min student kommer bara bli en dag då jag blir extra påmind om hur jävla meningslös jag är. Skulle inte allt bara kunna få handla om mig för en gångs skull? Jag brukar visserligen inte gilla uppmärksamhet, men ändå vill jag nog få det. Någon gång i alla fall?
Nej, någonting säger mig att studenten kommer att bli en hemsk dag. Bara för att den kommer bli rätt lik alla andra dagar. Bara för att den "ska" vara sådär speciell.
Jag måste vara världens töntigaste, men jag sitter och tjuter sönder nu, ungefär. Jag ser knappt vilka knappar jag trycker på på tangentbordet.
Förresten låter jag säkert som någon jäkla bortskämd unge som bara bryr sig om presenter och skit. Det är inte själva sakerna som är det viktiga, mer själva principen att folk är så pass glada för min skull och stolta över mig att de vill ge mig fina saker som betyder någonting.
Visst, det är ett helt år kvar, men ett år går fort. Läskigt fort.
Alla som man ser på bloggar och bilddagböcker som har tagit studenten har verkligen fått skitmycket presenter, haft världens studentmottagning, varit hur glada som helst och haft tre miljoner saker hängandes runt halsen.
När jag tar studenten kommer jag inte ens komma i närheten av det där. För det första kommer jag inte vara ett enda jävla dugg glad. Jag vill för helvete inte sluta gymnasiet!
För det andra kommer mina föräldrar troligen inte se min student som något sådär jättespeciellt. Att jag skulle få tonvis av presenter, blommor och meningslösa mjukisdjur runt halsen och en studentmottagning här hemma är ju bara att glömma. Speciellt det där med mottagningen. Vem skulle komma liksom? Mormor och morfar, kanske. Sen finns det fan ingen mer.
Min student kommer bara bli en dag då jag blir extra påmind om hur jävla meningslös jag är. Skulle inte allt bara kunna få handla om mig för en gångs skull? Jag brukar visserligen inte gilla uppmärksamhet, men ändå vill jag nog få det. Någon gång i alla fall?
Nej, någonting säger mig att studenten kommer att bli en hemsk dag. Bara för att den kommer bli rätt lik alla andra dagar. Bara för att den "ska" vara sådär speciell.
Jag måste vara världens töntigaste, men jag sitter och tjuter sönder nu, ungefär. Jag ser knappt vilka knappar jag trycker på på tangentbordet.
Förresten låter jag säkert som någon jäkla bortskämd unge som bara bryr sig om presenter och skit. Det är inte själva sakerna som är det viktiga, mer själva principen att folk är så pass glada för min skull och stolta över mig att de vill ge mig fina saker som betyder någonting.
Kommentarer
Trackback
