coloured

Hittills har jag fått i min ca 290 kcal idag. Ca 150 till frukost (havregrynsgröt med mango och blåbär + litelite annat), lite under 100 till lunch (ett päron + lite såna där långa, gröna bönor) och drygt 40 nyss (kaffe med mjölk). Känns helt okej.

Lite mindre okej är väl att vi ska äta pitabröd till middag. Det är för fasen 200 kcal i ett bröd! Känns sjukt mycket. Men om jag fyller med lite tonfisk och mycket grönsaker blir det väl rätt okej ändå... förhoppningsvis.

Min kompis kom just över med min kofta som hon hade lånat till sin skolavslutning. Bara det att hon kunde ha den är ju ett mirakel. Jag trodde lätt att den skulle ramla av när hon satte på sig den eller något, eftersom hon är så himla liten. Med liten menar jag både kort och smal. Jättesmal! Hon är några cm kortare än jag (jag är 1.62) och det skulle absolut inte förvåna mig om hon vägde runt 40 kg. Hon har alltid varit sådär smal och hon kan verkligen äta vad som helst och hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Gaaaah, fusk!!

Det är så himla roligt att titta på bilder av oss när vi var små (vi har känt varandra och bott grannar sedan vi var 1½ år). Eller nej, egentligen är det väl inte ett dugg roligt. Men det ser så dumt ut. Hon: jättesmal. Jag: jättefet. Jag skojar inte, jag var verkligen tjock när jag var mindre. Nu kanske inte andra skulle kalla mig fet direkt (åh, vad det tar emot att skriva det! Men jag antar att det faktiskt är sant), men förut skulle folk lätt kunna säga att jag var fet utan att det var en lögn.

Nej, det var inte alld hit jag ville komma! Det jag tänkte säga var att min kompis hade köpt choklad till mig, som tack för lånet av koftan. En 200 grams chokladkaka! Sån där med non stop i. Åååh, det är ju sjukt mycket. Vad fasen ska jag göra med den?! Äta är ju liksom... nej. Inte nu! Och om jag skulle få för mig att äta senare så är det ju verkligen skitmycket med 200g. Jag skulle väl inte äta allt på en gång såklart, men hjälp vad jag skulle småäta om jag hade en öppnad chokladkaka. Bara för att den skulle ta slut så att jag slapp oroa mig, liksom. Gaaah, vad jobbigt allt blev nu.
Men det var ju så himla snällt av henne att köpa den till mig. Jag blir jätteglad, men samtidigt inte.


Nej, vad jag babblar på! Inte en enda människa orkar väl läsa igenom vad jag skriver. Inte ens jag själv.