coloured

Gick ner för att gå ut och ge mat och vatten till min kanin.
Jag ville ta lite bröd eller något.
Mamma var i köket. Jag blev plötsligt helt sjukt jävla arg på henne - bara för att hon var där. Inte så att jag visade det, men inombords kokade jag av ilska.
Varför kunde hon inte bara försvinna så att jag kunde äta mitt jäkla bröd?!

När jag gick ut var jag fortfarande arg. Efter ett par steg omvandlades ilskan på mamma till iska på mig själv, vilket i sin tur ledde till att jag blev helt ledsen.
Jag vill inte vara sådär! Bli arg bara för att jag inte "kan" äta då jag inte ens är det minsta hungrig?
Nej, jag vill verkligen inte ha något monster i mig som kommer fram då någonting kommer ivägen för mina överätnings"planer".

Jag satte mig på altantrappan och grät. Vattenflaskan som min kanin skulle få glömdes bort för ett tag.
Jag vill inte vara som jag är.