coloured

Imorse fick jag en läskigt stark längtan, saknad, efter hur det var förr. Förr som för i några månader sedan. Förr som i då jag skar mig och inte hade några planer på att sluta än på ett tag. Då jag inte ville sluta.

Ibland vill jag att jag fortfarande ska hålla på som jag gjorde förut och ha de där såren på benen. Ibland vill jag att ärren på mina lår bara ska försvinna. Men ångrar jag att jag skar mig?
Jag tror inte det. Eller jag vet att jag inte ångrar mig. När jag tänker på de där stunderna... när jag tänker på blodet och de vit- och rödrandiga benen känns det bra.
Ångra aldrig det som en gång fick dig att le.