- these cuts and bruises all are self-inflicted
Om man utgår från vad man har fått läsa och liknande: de flesta som skadar sig själva gör det för att de vill omvandla sin psykiska smärta till fysisk smärta, där de kan förstå varifrån den kommer.
Det stämmer inte alls in på mig. Jag vet exakt varför jag känner som jag gör, jag vet vad jag gör för fel och hur jag kan undvika det. Problemet är att när ångesten kommer, när min hjärna börjar skrika "Varför, varför, VARFÖR??", så kan jag inte bara ignorera det. Jag måste känna att jag i alla fall försöker bli av med alla de där känslorna. Kanske gör jag det för att straffa mig själv också, jag är inte värd bättre.
Det är då den där säkerhetsnålen kommer fram. Ibland vill jag använda rakhyveln jag snattade från badrumslådan, men jag vågar inte. Jag blir livrädd bara av att titta på den. Men någon gång. Någon gång ska jag våga.
