coloured

Det är fan inte möjligt att hata skolidrotten så mycket som jag gör. Varje tisdagskväll innebär ångest, onsdagsmorgonar ger mig ångestångest och för att inte tala om just innan idrotten... ångestångestångest!

Egentligen är det nog inte själva idrotten jag avskyrmest, även om den också är hemsk. Det är snarare faktumet att jag inte kan gömma mig bakom mina kläder när jag tvingas byta om. Jag kan inte dölja mina armar, mina ben, min mage, hela min kropp totalt, och det är vad som oroar mig mest. Vill inte att alla ska se mig, vill inte att alla ska äcklas av mig.

Ångesten kväver mig. Jag orkar inte med det här varje vecka i två år till, jag gör verkligen inte det.