coloured

Ibland blir jag nästan lite arg på vissa i min klass.

Igår, till exempel. På svenskan fick vi låna böcker som vi senare ska recensera. Det fanns ett antal olika böcker att välja mellan, rätt många exemplar av varje bok. Jag, och några till, valde "Låt den rätte komma in", men det var väl inte så viktigt. Grejen är att den där boken ser lite dyster ut (eller nåt...), och på den är det en "blodfläck". Folk började genast kalla den för emoboken. Sa att någon som var emo hade lånat den innan och suttit och skurit sig, så att det hade droppat blod på omslaget.
Seriöst. Ni går i tvåan. På gymnasiet. Natur, dessutom. Borde ni inte ha lite mer vett än att säga så?

Idag blev jag också arg. En tjej och en kille i klassen, båda smala, håller på och kallar varandra för tjocka hela tiden, på skämt. Fine, det bryr jag mig inte om. Men när killen sedan börjar tjata om att tjejen har bulimi och frågar om hon ska gå och spy efter lunchen - oseriöst, såklart - blir jag lite sur.
På en lektion idag pratade några i klassen även om bulimi och sånt. Någon frågade den där killen varför han tjatade så mycket om det, och gissa vad han svarade? "Jag tycker att det är roligt med bulimi". Det är väl fan inte roligt! Det är en sjukdom, en hemsk jävla sjukdom! Och han tycker att det är roligt med folk som hetsäter och spyr? Herregud.

Kanske blir jag bara upprörd för att de nuddar en öm punkt hos mig. Jag skär mig inte, men vissa kanske skulle tolka mitt självskadebeteende så. Jag har inte bulimi och jag spyr inte, men jag har försökt flera gånger. Och ja, jag skäms över det.
Vissa saker skämtar man inte om. Man gör bara inte det.