- kanske just för att jag inte är med

Just nu känner jag mig bara så grymt utanför.
Utelämnad, ensam, tråkig, bortglömd.
Kompis ringde och meddelade att de skulle komma om en stund, de skulle bara äta på Max först.
Skratt i bakgrunden. Hon skrattade. Jag skrattade. Fejkskratt för min del.
Jag kunde verkligen höra hur roligt de har. Utan mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0