coloured

Jag upptäckte just att min kompis har lösenordsskyddat sin blogg, igen.
Bara för att jag redan känner mig så uppgiven får jag lust att bara lägga mig ner och dö, eller nåt.
Vad patetisk jag är, det är ju bara en blogg, o.s.v... men det var väl förmodligen bråkdelen av den droppe som behövdes för att bägaren skulle rinna över.

Det var förresten efter att ha läst hennes blogg för första gången som jag bestämde mig för att starta den här anonyma bloggen. Så att jag kunde skriva, verkligen skriva, om mina tankar. Det kan jag ingen annanstans.