coloured

Just innan vi skulle gå ut i idrottshallen idag fick jag ångest. Inte över vad vi skulle göra på idrotten, inte att jag skulle vara sämst. Det handlade om att jag inte ville duscha och byta om efteråt. Jag menar, alla andra måste tycka att jag är så sjukt äcklig.

I alla fall så satt jag där, på en bänk, och ville bara gråta. Tankar som "De kommer hata mig. Om en och en halv timme vill de inte veta av mig mer" flög konstant genom mitt huvud.

Men gissa vad? De var precis som vanligt mot mig efteråt. Antingen låtsades de inte om det, eller så märkte de det inte.
Jag röstar för det andra alternativet. Men nästa vecka, nästa idrottslektion, då jävlar. Då kommer de hata mig.