- divided
Jag älskar mat, samtidigt hatar jag den. Eller är det att jag älskar maten som jag hatar?
Vissa dagar finns kärleken till maten, då jag tycks kunna äta hur mycket som helst. Hela tiden är jag medveten om hur fel jag gör, hur äcklig jag är. Att stoppa i mig allt ger mig ångest, men ändå gör jag det. Jag måste göra det, trots att jag egentligen inte vill.
Andra dagar hatar jag mat mer än något annat. Med undantag för mig själv, såklart. Jag kan knappt äta någonting. Äpplen och körsbärstomater är okej, kanske någon annan frukt också. Resten klarar jag inte av, det innehåller antingen för mycket kalorier eller kolhydrater.
Jag växlar ständigt mellan de här två stadierna. Varje period håller i sig i några dagar, sen byts den ut mot det andra alternativet.
Det är två olika delar av mig, och jag vill verkligen att smal-delen ska vara starkast. Den måste vara starkast.
Jag vet inte vad du skulle välja, men jag föredrar i alla fall smalhet och ångest framför tjockhet ångest.
Vissa dagar finns kärleken till maten, då jag tycks kunna äta hur mycket som helst. Hela tiden är jag medveten om hur fel jag gör, hur äcklig jag är. Att stoppa i mig allt ger mig ångest, men ändå gör jag det. Jag måste göra det, trots att jag egentligen inte vill.
Andra dagar hatar jag mat mer än något annat. Med undantag för mig själv, såklart. Jag kan knappt äta någonting. Äpplen och körsbärstomater är okej, kanske någon annan frukt också. Resten klarar jag inte av, det innehåller antingen för mycket kalorier eller kolhydrater.
Jag växlar ständigt mellan de här två stadierna. Varje period håller i sig i några dagar, sen byts den ut mot det andra alternativet.
Det är två olika delar av mig, och jag vill verkligen att smal-delen ska vara starkast. Den måste vara starkast.
Jag vet inte vad du skulle välja, men jag föredrar i alla fall smalhet och ångest framför tjockhet ångest.
Kommentarer
Trackback
