- jag ska hålla tyst
Varenda kväll den här veckan har varit likadan.
Jag har gråtit varje gång jag ska välja ut kläder till morgondagen.
Jag har hatat mig själv så oerhört mycket.
Jag orkar inte.
Det känns nästan som att jag behöver prata med någon. Men det känns så jobbigt att behöva ösa ur mig allt på min kompis hela tiden... elakt att besvära henne, liksom. Och det finns ingen annan jag känner att jag kan prata med (det känns som att mina andra vänner inte skulle förstå och familjen är ju utesluten). Så jag håller väl tyst.
Jag har gråtit varje gång jag ska välja ut kläder till morgondagen.
Jag har hatat mig själv så oerhört mycket.
Jag orkar inte.
Det känns nästan som att jag behöver prata med någon. Men det känns så jobbigt att behöva ösa ur mig allt på min kompis hela tiden... elakt att besvära henne, liksom. Och det finns ingen annan jag känner att jag kan prata med (det känns som att mina andra vänner inte skulle förstå och familjen är ju utesluten). Så jag håller väl tyst.
- ersättning
Jag behöver ett nytt sätt att straffa mig själv på. Någonting effektivt och enkelt, som "verkar" direkt. Som en ersättning för skärandet. Jag "får" ju inte göra det. Jag skulle aldrig kunna klara av att dölja det nu på sommaren, och mamma är nog extra uppmärksam. Hon har råkat se ett par gånger... om jag gjorde det igen skulle hon ta mig till en psykolog sa hon.
ÅH, jag vill ju skära. Varenda jävla dag. Det känns som att jag inte orkar vara utan bestraffningsmetod längre. Om jag bara skulle få skära (eller liknande) skulle allt bli bra. Det är så det känns, men jag vet väl att det inte är sant.
ÅH, jag vill ju skära. Varenda jävla dag. Det känns som att jag inte orkar vara utan bestraffningsmetod längre. Om jag bara skulle få skära (eller liknande) skulle allt bli bra. Det är så det känns, men jag vet väl att det inte är sant.
